Gårdagens uppförsbacke planade åtmistone ut idag. Den känns iallafall inte lika brant och gårdagens gråtmildhet har övergått till en liiiiten känsla av hopp. Jo, vi kommer nog att hinna färdigt med uppsatsen. Trots allt!

När jag gick hem från A slog dock det dåliga samvetet till som ett knytnävslag i magen. Insåg att jag inte gett mina barn den uppmärksamhet de förtjänar på flera veckor och att jag inte har sagt till dem hur mycket jag älskar dem och hur bra de är på hur länge som helst. Det gäller förövrigt de flesta av mina nära och kära, men just idag gällde det dåliga samvetet mina barn. Vi har varit på kollisionskurs med varandra från och till under hösten men att de är de bästa barn man kan ha det är det egentligen ingen tvekan om. Jag har bara varit alldeles för dålig på att visa det...

Det är inte utan att den insikten gör lite ont... 

Nåja, jag får väl ta igen det över julen ;-)

Ikväll jobbar maken över och äldsta dottern  får passa lillebror medan jag går på yoga. Det är även hennes matdag idag så idag är det värsta lyxdagen för mig. Skall bara slänga i mig lite mat sedan är det en prommis till Gymnastikens hus som gäller. Sedan är det dags för sonen att åka till sin mormor och morfar. Han skall spendera några dagar där för att få lite odelad uppmärksamhet och kärlek. Det kan han behöva! Gullungen! Så slipper hans mamma ha dåligt samvete också. Åtminstone för honom...

So long, så länge!

 

magnus

5 december 2008 19:39

usch med dåligt samvete. här är det tvärtom ju. man ger inte tid till resterande familj. Men det får bli en julklapp extra helt enkelt! Ta hand om dig

http://barcelonabo.blogg.se

 

Johanna Murray

5 december 2008 19:53

Mmmm vilken skön musik!!! men visst är det ett evigt kämpande mellan att få "egen tid" och spendera tillräcklig tid med dem man älskar!!!?? Jag vet att er uppsats kommer att bli perfekt!
Rebecka har frågat efter er...så hon bli glad i början på nästa vecka!! Jag därimot får glatt jobba vidare här hemma! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...