Tro det eller ej!

My god vilket liv jag lever just nu...

Det här med renoveringen håller på att knäcka oss helt och hållet. På torsdag har vi klarat av 2 av 8 veckor. Och nu har vi konstaterat vad som är jobbigast. Det är vare sig brist på toa, dusch, vatten eller avlopp. Utan det är att vårt hem inte är vårt hem längre, utan det är en arbetsplats. Förvisso jobbar här jätte gulliga killar som inte stör mer än nödvändigt. Men man vill liksom inte vara hemma mellan 07.00-16.00 när dörren kan flyga upp när som helst och de kommer infarande. Sedan behöver jag knappt nämna dammet och röran...Det säger sig själv hur jobbigt det är... jag trivs inte hemma och vill inte vara här. Det är ju hemma som man skall ladda batterierna, men det är verkligen inget man kan göra nu...Tvärt om faktiskt!

Hela den här renoveringen hade säkert varit mycket lättare att hantera om det inte varit så att jag just nu känner mig pressad och stressad över vår stooooora tenta på fredag. Sjukdomslära 7 poäng. Det är inte så upplyfftande ;-)

Att det utöver det är skitmörkt, regningt och depprimerande ute underlättar INTE för mig!

Så, slut på gnället!

Annars då?

Tjejerna har ju lov från skolan denna veckan och det spenderar de hos morbror och moster i Halmstad (lyckost dem). Fantastiskt skönt för dem att slippa vara hemma om man säger så. Även om jag längtar halvt ihjäl mig. De åkte i söndags och kommer hem på torsdag.

I eftermiddags var jag ute och sprang en runda tillsammans med mamma och pappa. Det gick kalasbra och vi flööööög fram alla tre. Så himla härligt!!!

Ikväll åkte maken och sonen iväg för att fira makens farmor som fyllde 91 (!) igår så jag har haft en riktigt skön kväll för mig själv. Springning, dusch (på gården), käk, några telefonsamtal. Mysigt värre. Nu skall jag krypa ner i sängen och ta med mig medicinboken och se om jag inte kan få in något mer i min redan överfulla hjärna.

Tack alla som lyckades ta sig genom allt gnäll ända hit!

Puss och kram

...som har något käckt tips på middagsmat, hyffsat hälsosam sådan, till fem personen som äter det mesta, som man kan laga till med minimalt med disk efteråt. Gärna utan disk överhuvudtaget.

Börjar förstå att det är det som kommer bli den största komplikationen med renoveringen...

Att vi inte har rinnande vatten är inte det största problemet. Vi har kran med rinnande vatten i trappuppgången. Men att vi inte har några avhällningsmöljligheter är betydligt värre. Visst kan vi samla ihop vattnet i en spann som vi tömmer ute på toan som finns på gården. Men så mycket vatten att vi kan diska...det skulle bli ett jäkla spring helt enkelt...

Pratade med en granne idag (träffar många grannar  på toa nuförtiden *asg*) och han berättade att han varit utan avlopp i fem veckor nu, och räknade med att vara av med det ytterligare ett par veckor... Sådär kul scenario skulle jag vilja säga!

Annars är det ganska festligt, det här med grannarna. Vi är en förening med dryga 70-talet lägenheter. De flesta är ensamhushåll. Nästan bara pensionärer. Typ kanske fem barnfamiljer i hela huset. I vanliga fall håller de flesta sig på sin kant, hejar på sin höjd. Men nu pratar alla med varandra, skrattar, skakar på huvudet och beklagar sig över hur jobbigt det är. Vi är allierade allihop. Vi mot resten av världen liksom.

Lite festligt är det!

Innan vi rev vårat badrum var det ingen som pratade sådär extra med oss, men sedan igår är vi liksom med i gänget! *tsss*

Jaja, nu är det bara 8 veckor minus 2 dagar kvar...

Förresten, det var ju det där med käcka maträtter och recept...Glöm inte det!

Trevlig fredagkväll!

Idag har det påbörjats renovering av våra stammar och rör i lägenheten. Hela föreningen skall få nya fina badrum och vi är sist ut. Toalett och dusch på gården.

Vi har vetat om detta läääänge, men är ändå helt oförberedda mentalt.

8 veckor utan badrum, 5 veckor utan vatten. Gaaaaah!

Precis som om vi inte har det tillräckligt kaosigt som det är. Precis som om vi inte har det tillräckligt trångt så har vi nu röjt undan i båda badrummen och i hallen. Gissa hur vårt vardagsrum ser ut? *s*

Och så kommer vi ha det i TVÅ MÅNADER!

Så nu är det engångstallrikar och muggar som gäller(mot alla principer)

Är det nu någon vänlig själ där ute som skulle kunna tänka sig att inhysa en 5 personers familj i två månader så hojta gärna till *S*

Återkommer med vidare rapport!

Kompleterar nedanstående inlägg med två bilder från insamlingen. Dels ett på hela gänget som lyckades samla in 17.722:- och en på yngsta dottern när hon samlar pengar. Kan det bli mycket gulligare än så?

I helgen har vår junisförening samlat in pengar till Världens barn. I fredags genom dörrknackning och igår genom att skramla med bössa på stan.

Förra året lyckades vi få ihop smått otroliga 9000:-, och i år var ju naturligtvis ambitionen att öka på den summan. Det gjorde vi...Med råge!

17.722:- lyckades vi få ihop! Helt fantastiskt!

Jag är SÅ stolt över dem. Barnen var helt otroligt härliga! Tackade och bockade för varje bidrag och stod snällt kvar ute fast det var riktigt kallt.

Hjärtat svämmar över av stolthet!

Det är sådana här helger man fattar varför man går iväg varje tisdagkväll och håller i Junisträffarna. Trots att man inte alltid känner för det, eller har tid.

Hur fnittriga kan 4 stycken 14 åringar vara egentligen???

Äldsta dotterns kompisar skall sova över här inatt eftersom de är lediga från skolan i morgon. Mysigt för dem, men jag misstänker att det inte blir allför mycket sömn för mig inatt.... Fnitter,fnitter, fnitter...

Och det värsta är att jag var PRECIS lika dan när jag var 14is...Och jag tyckte att alla som inte fnissade lika mycket som jag (läs alla vuxna) var skittrista och inte hade någon humor.

Men gud vilka saker de fnissar åt...Jisses, hur kul kan det vara liksom.

Å han sa bara fniss,fniss, fniss å jag ba, nä skoja du, oh my god, fniss,fniss...

Ja, ni fattar grejen va?

Nu ligger de och vrider sig på golvet över att en av tjejernas pappa inte FATTAR någonting.Fnisss,fniss

Får väl se om det blir någon sömn för mig...;-)

Natti

Var ute på en riktigt go runda tillsammans med yngsta dottern nu i eftermiddags. Det var som vanligt alldeles för länge sedan. Tiden rääääcker till inte till någon springning. Det får jag lite panik över. Jag ÄLSKAR att springa! Det går inte fort, men det är lovely!

Dottern orkade springa nästan hela 5 km rundan. Duktig tjej! Och glad och nöjd känner jag mig!

Annars har jag och A suttit hemma och pluggat idag. Skönt att slippa åka till Borås. Det är liksom mycket skönare att hänga i soffan med alla böckerna en hel dag istället för att spendera nästan 2 timmar i bilen...

Nästa vecka har vi två hemmaplugg dagar. Skall bli skönt!

Idag har vi varit ganska så på och jag tycker nog att vi lyckats trycka in en del i skallen. Det är ju si och så med det ibland *S*. men idag fastnade nog en hel del. (fråga mig inte hur mycket jag kommer ihåg i morgon*tsss*)

Nope, dax att förhöra äldsta dottern på hennes läxa. Hon har fysik prov i morgon. Så nu hoppas vi att det sitter!

...som jag hade för tre veckor sedan gick finfint! Fick reda på det idag. Härligt som sjutton.

Nu kan jag lägga även den bakom mig! Puh!

Jag var lite nervös, då jag pluggat ALLDELES för lite (som vanligt). Men återigen gick det bra. På så sätt lär jag mig ingenting. Jag får mer och mer hybris för varje gång. *S*

Så nu behöver jag kanske inte hetsa upp mig inför nästa tenta. Det är luuuuungt. Det brukar ju gå bra... *fniss*

Frågan är när det inte funkar längre och jag åker på en riktigt fet omtenta...

Jaja, det tar vi då ;-)