Vi tycks inte ta oss från uppsatsväggen. Det är trögt som sjutton och trots handledningen i måndags vet vi inte riktigt hur vi skall ta oss vidare. Vi har kört fast, och det rejält. Det har absolut med vårt behov att skriva den bästa c-uppsatsen någonsin att göra ;-). Det är vi medvetna om...

...men gaaah, vad trögt det är just nu. Hade vi nu haft sådär gott om tid (10 veckor) på oss som det är meningen att vi skall så hade det varit lugnt. Då hade vi kunnat lägga den ifrån oss ett tag för att få lite ny energi. Men nu är det faktiskt bara en vecka (av 5½) kvar innan allt skall vara inlämnat, så det är liksom inte läge att pausa. Nej, stressen känns faktiskt helt ärligt total och det är inte utan att jag känner mig lite grinfärdig. Eller lite och lite, ganska så rejält grinfärdig faktiskt.

En kram hade suttit bra...