Jag ÄLSKAR poweryogan som jag utövar. Men nu har jag tränat den i drygt 4 år. Jag har varit instruktör i 3 år och nu känner jag faktiskt att det är dags att utmana sig en smula igen. Ni vet, mig och utmaningar, en oslagbar kombo ;-) Även om träningen och yoggisarna utmanar mig varje vecka så behöver JAG och MIN  KROPP en egen utamaning. En som jag inte delar med någon annan utan som bara gäller mig. Jag har bestämt mig för att utforska andra delar av yogan.

Det som lockar mig mest (men även skrämmer) är en av de allra tuffaste yogaformerna, nämligen ashtangayogan! Den är precis som poweryogan mycket dynamisk, men är mer akrobatisk och ställer höga krav på muskelstyrka och balans redan från början.

Muskelstyrkan är väl ganska så bra med smidigheten...den har väl en del kvar att önska... Men vad sjutton man måste väl ha mål att sträva mot? Eller?

Eftersom vi inte har någon ashtangainstruktör där jag bor så blir det till att börja öva hemma själv med hjälp av böcker och dvd-filmer. Kanske inte optimalt, men ändå en början. Visst?

Wish me luck!                    

 

Bollen i Halmstad

19 april 2010 10:31

Snälla, snälla Anna... Jag tror givetvis att du kommer att klara av alla de där helt omöjliga övningarna. Men please!!!! Försök dig INTE på den sista bilden när du är ensam. Vill man någon gång fastna i vinkelvolten, så är det inte just den vinkelvolten man ska ge sig på :)

 

Matilda

20 april 2010 23:21

Mamma! Mer uppdateringar tack!

http://www.tildozz.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...