Nu är det inte utan att jag längtar efter den 15:e december. Inser att det är först då som jag kommer, med gott samvete, lägga mig på soffan och pilla mig i naveln. Uppsatsen lever jag med dygnet runt och den kommer just nu före allt annat. Vilket på sätt och vis är kul.

Jag tycker verkligen det är jätteroligt att skriva den och så, men jag inser även att det hade fungerat lättare om jag hade bott ensam och inte haft familj. C-uppsatser är verkligen inte familjeanpassade, det är helt klart... Iallafall inte om skolan tycker att det skall räcka med 5½ vecka istället för de normala 10 att skriva den på...

Det är ju ändå tur att jag har yogan för på så sätt är det åtminstone tre timmar i veckan som min hjärna tänker på någonting helt annat. Dagens två pass var lika sköna som vanligt.

Tänk att yogaträningen är nog det bästa jag vet.

Att känna att kroppen blir starkare och smidigare varje vecka och att kroppskontrollen blir bättre och bättre, det är en njutning! Att stå i en position som en gång var en utopi att klara av och kontrollera den till max är hur coolt som helst! Att inte bara känna sin egen utveckling, utan att även få följa deltagarnas, det är en ynnest! Att känna att kroppen och knoppen är helt i harmoni, om bara för en stund är LOVELY! Att inte längre känna någon söndagsångest för att söndageftermiddag är veckans bästa stund, det är ett riktigt smart drag...

Nope, skall käka någonting och sedan krypa ner i sängen innan jag somnar här...

Natti på er!

Familjen skall ta tag i vårat genomsunkiga hem och göra en totalstädning och jag behöver sitta i soffan och skriva på uppsatsen.

Någon som vill sätta en peng på hur det kommer att gå?