Som vi väntat och längtat efter att komma in i uppsatsbubblan... Nu så, nu är vi äntligen där! Har krypit runt på A:s golv med alla våra 250 postit-lappar med meningsbärande enheter på ända fram till nu, och nu vetesjutton om vi inte har fått fram ett mönster. Tro det eller ej, vi har nog även lyckats hitta mönster som vi inte trodde innan. Ett oväntat resultat alltså!

Halleluja, nu vill vi inte sluta...Shit vad spännande det är...Undrans om vi inte skall skita i att bli sjuksköterskor och bli forskare istället? *Hehe*

Hybris? Inte då!

Nu skall jag hoppa isäng fort som attans och försöka koppla av min överhettade hjärna så att den får vila ordentligt. Då kanske den går att sätta på även i morgon. Om jag har tur alltså!

Natti!

Japp, så är det.

Sitter och skall ta mig igenom två stycken metodartiklar för att faställa vilken metod vi skall använda när vi idag skall sätta igång att analysera vårt material. Och jag blir alldeles snurrig i skallen. Jag fattar ingenting. Eller, ja, ingenting kanske är att överdriva...Men shit, vad svårt det är.

I morgon skall vi träffa vår handledare igen och det är ju lagom pinsamt om vi inte fattat hur metoden vi valt att använda fungerar...

Det där alla säger om uppsatsskrivande, att man kastas mellan total förvirrig och stenkoll, det stämmer till 100 %. Önskar bara att vi kunde få ha lite stenkoll, lite oftare. A har jobbat inatt, men är nog snart vaken. Då skall jag trava hem till henne så får vi se om hon har fattat det hela bättre än vad jag har. Hade ju varit skönt, för just nu orkar jag inte läsa dem mer. *Bläk*

Ha en fortsatt trevlig dag!

I morse var det återigen en näradödenupplevelse när väckarklockan ringde. Hela kroppen skrek att den ville ligga kvar under det sköna täcket och när jag väl pallrade mig upp och in till sonen så skrek hans kropp precis likadant. En sak är ju att plåga sig upp själv, men att tvinga upp lika trötta barn är ju ännu värre.

Ja ja, uppe är vi iallafall och sonen är lämnad på förskolan. Det är tur att han älskar att vara där, så man har någonting att komma med när det är dags att stiga upp...

Innan det är dags för mig att ta tag i dagens arbete skall jag ner en sväng till vårdcentralen för att lämna från mig lite blod. Var ju och gjorde en koll på min skölkörtel förra veckan, men just de proverna hade tydligen blivit förstörda (de andra proverna var förövrigt godkända!), så det blir till att ta nya och vänta ytterligare en dryg vecka på svar. Just nu drar jag mig mest för att gå ut i kylan igen. Det är ju snorkallt ute. Men, det är väl ingenting att skjuta på antar jag, det är bara att ta tag i det. Skall bara slänga i mig lite frulle först!