Att ligga hemma och vara sjuk tycker jag ärligt är ganska deprimerande. Man ställer till det på jobbet, är hemma men orkar inte mer än att förflytta sig mellan soffan och sängen. Man (läs jag) känner sig faktiskt ganska eländig.

Det enda jag har orkat sysselsätta mig med idag är att halvsova mig igenom världens bästa film ever. Det var ett bra tag sedan jag såg den så även i mitt feberdimmiga tillstånd var den en njutning! Kan fortfarande känna samma mysiga, pirriga känsla som jag gjorde när jag såg den för första gången i december 1987!

Nu laddar jag för fullt för att gå och hämta Axel på skolan. Hade planerat att Maja skulle göra detta, men hon ringde precis för att meddela att hon skulle hem till en kompis. Skit känner jag som då måste ge mig ut i kylan, men inser samtidigt att så mycket som hon ställer upp och lämnar (mer eller mindre varje dag) och hämtar (någon gång i veckan iallafall) sin lillebror så skall jag vara henne evigt tacksam.

Men det hjälper inte mig nu...

Har tagit några alvedon och väntar bara på att de skall verka så skall jag sedan palta på mig alla kläder jag äger och sedan gå ut! *tycker fasligt synd om mig själv*