Har pratat med maken länge, i flera år faktiskt om det inte är läge för honom att ha en egen hobby eller fritidsintresse. Att leva med en så hopplös människa som jag är är inte det lättaste, eftersom jag ständigt fyller mitt dygn till bristringsgränsen. Detta har under åren medfört att det finns tid för min egotid (eftersom jag gör anspråk på den), men inte för hans (eftersom han inte gör anspråk på den). Han har, till hans försvar, gjort tappra försök under åren med buggkurser, karate, styrketräning och annat, men intresset har ofta svalnat ganska så snart.

Eftersom jag är en hopplös drömmare så provocerade jag honom till vansinne för några veckor sedan med att inte ge mig innan han avslöjade vad han drömde om. Jag vet, vi har varit tillsammans i snart 20 år och jag vet inte vad mannen drömmer om... Det är lite scary faktiskt ;-)

Iallafall, jag lovade att vad det än var han drömde om så skulle jag att supporta det till 110. Ingen blev mer förvånad när den stora drömmen var att.... lära sig spela elgitarr... Totalt otippat!

Idag kom han hem med gitarren och oj vad han går runt och ser lycklig och frän ut med den. Det skall bli spännande som sjutton att se vart det här tar vägen eftersom ett annat nyuppkommet intresse är musikintresset. Eller han har alltid varit musikintresserad, men nu är det visst hemsk gammal 80-tals hårdrock som är grejen. (Jag gillar verkligen INTE hemsk gammal 80-tals hårdrock). Det kanske är lite dynamik på gång hemma hos oss ;-) 

Vår junisförenings fantastiska resultat för Världensbarn-insamlingen var ännu mer fantastiskt än vad vi själva trodde. Det var faktiskt så att vi var den föreningen (inom IOGT-NTO-rörelsen) som samlat in mest pengar i hela Sverige! Och för detta blev vi förutom äran prisade med fyra biljetter till den tvsända Världensbarn-galan i Stockholm på fredag! Resa och övernattning ingår! Hur kul är inte det?

Inte helt lätt att välja ut fyra personer av elva bara. Men efter att ha dividerat, uteslutit och till slut lottat kom vi nog fram till ett rättvist resultat som alla inblandade köper. De fyra som åker har faktiskt varit de som varit med allra mest de här fyra åren vi varit med i insamlingen. Sedan hade det ju varit hur kul som helst om alla som ville kunde få följa med, speciellt junisarna! Men vi kan ju tyvärr inte skicka dem till Stockholm helt själva, utan vuxet sällskap. Även om de själva nog hade tyckte det vore toppen att dra till Stokholm, fyra tolvåringar ;-)

Vill ni läsa mer om tävlingen? Spana in här.