Godmorgon!

Började dagen med en (inte så skön som den borde vara) joggingrunda med min bästa bror nere på stranden. Det är verkligen vardagslyx att få göra det när man bor så långt från varandra som vi gör. Sådant där som man tar för givet om det sker oftare.

Jag gissar att vi sprang strax under 5 kilometer och fasiken också vilken dålig form jag är i. Jag har gnällt på formen i flera år nu, för den har så sakterliga blivit sämre och sämre sedan jag sprang Göteborgsvarvet för två år sedan. Jag har inte alls prioriterat konditionsträningen sedan dess, och hur stark jag än har blivit med all yogaträning så är kondisen under all kritik. Å det är inte roligt. Å inte blir man mer sugen på att flåsträna när man får blodsmak i munnen av minsta lilla... Det är verkligen deprimerande.

Familjen har ju kört träningsutmaningen sedan nyår och visst, där brukar jag ligga ganska bra till. Men NU jäklar skall inte mina timmar bra bestå av yoga, promenader, något gympapass och en löptur varje månad. Nej, nu jäklar skall kondisen återerövras! (Påminn mig gärna om jag glömmer av det)

Nu väntar Busfabriken med hela ligan. Sedan ikväll kommer föräldrarna hem från Paris så då blir det mysmiddag tillsammans hela gänget! Vädret är fortfarande supertrist. Men tackålov regnar det inte iallafall!

Ha en fin dag hörrni!

Dagen har varit härlig även om det inte är strandenväder. Vi har traditionsenligt spelat knocket. Vilket som vanligt ballade ur... Men kul var det! Annars har vi tagit det ganska så lungt. Hoppat lite studsmatta, grillat, spelat risk. Ja, ni vet, det vanliga! Johanna roade sig med att sätta ihop två små filmer!

De ringde från jobbet och hade tokpanik. Alla är sjuka, så det behövde mig ehla helgen. Skönt att inte vara hemma och slippa ta ställning!

Tro det eller ej, men vi kom faktiskt iväg tillslut. Klockan blev inte ens mitt i natten som jag befarade. Däremot tog resan mycket längre tid än vad den brukar på grund av regnet, MASSOR av andra bilar på vägen och flera vägarbeten. En tur som inte tar längre än 2 timmar i vanliga fall tog 3½ lååånga timmar (iallfall om man är sex år och längtar efter sin storasyster)

Nu har vi landat i mammas och pappas husvagn som vi skall låna några dagar. De är i Paris denna veckan så vi tänkte att vi passar på att hänga här några dagar... När vi planerade den här långhelgen för flera månader sedan såg vi fram mot en härlig helg där mesta möjliga  tid skulle spenderas på stranden. Det återstår att se om det blir någon strand över huvudtaget dessa dagarna. Faktum är att just nu skulle jag bli lycklig om det bara slutade regna...

Men visst är det ändå ganska mysigt att ligga i en husvagn när det regnar och blåser utomhus? Ja, så länge man inte måste gå ut alltså!  Ännu mysigare är att Matilda och Victor har knökat sig in här med oss. De orkade inte gå hem så nu ligger de och snarkar och sover här inne med! Hur många får plats i en husvagn liksom?

I morgon var det planerat att vi skulle ge oss iväg på gökota tillsammans med brorsan och hans familj, men det får nog bli en mysfrulle inomhus istället...

Natti!

Familjen skall ge sig iväg på några dagars välbehövlig rekreation. Samtliga slutade tidigt idag och planen var att komma iväg innan klockan blir allt för mycket. Det går sådär kan man väl säga. Vi kommer ingenstans och klockan kommer förmodligen vara mitt i natten innan vi är framme.

Insåg, när vi började packa att ingen av oss hade några rena kläder. Tvättkorgen var smockfull. Hur gick det till. Vänta, var det någon som inte planerade ordentligt? Undrans vem det kunde vara....Hmmm... 

Hjälp, vi har inte hunnit handla. Lite mat vore väl bra att ta med sig kanske. Vem borde ha tänkt på det. Någon (läs jag) har ju faktiskt varit ledig idag och kanske, kanske borde hunnit göra det...

Stämningen är just nu sådär obehagligt laddad att vi knappt vågar prata med varandra. Inte vill vi sabba den härliga, semesterlediga stämningen... ;-)

Dessutom spöregnar det!

Men tjoho så kul!

Skall alldeles snart hoppa upp på cykeln och cykla till jobbet. Inte nog med att det blåser halv orkan utomhus, det är ju för sjutton sviiinkallt...

Jag bara undrar, vart tusan tog våren vägen? Varenda cell i kroppen skriker efter värmen. Är otålig, kan inte vänta en sekund längre...

Och så sitter man på tåget igen. Hemåt. Längtar. Varför är resan så förtvivlat mycket längre på hemvägen? Märkligt det där... Vi har haft en toppen helg, men NU vill jag bara vara hemma! Pussas och kramas och tanka kärlek med familjen...

Är verkligen hur trött som helst och jag hade mer än gärna slutit de bruna en stund, men det förefaller omöjligt att kunna somna på grund av ett gäng medelålders, överförfriskade fotbollskillar. Eller egentligen vet jag väl inte om de är fotbollskillar, men någon slags match verkar det vara som är målet för dem. Jag vet inte, men låter mycket gör de, å sitta still kan de inte och de förutsätter att alla medresenärer tycker att de är riktgt lattjo killar. Härligt!

Så nu väntar jag helt eneklt ut dem. Hoppas på att de slaggar in snart. Så kanske jag kan få däcka jag med ;-)

Edit: De störiga grabbarna somnade till slut och så även jag. Tackålov för det. Blev nästan lite aggro tillslut. Dessutom skulle de inte på fotboll. De hade åkt finlandsfärja, var på väg hem och bodde troligen i Skövde...

Sitter på sängen på hotellrummet och skall alldeles strax glida ner mellan lakanen. Är trött som en tok och försår inte riktigt hus jag skall kunna kicka igång hjärnan i morgonbitti igen för resterande förhandlingar. Hjärnan känns som något som liknar havregrynsgröt ungefär... Men möterna har hitills gått finfint. Inga större pucklar utan mestadels bra diskussioner.  Vilket känns bra! Nej, jag har det fiunt helt enkelt. Mestadels trevligt sällskap, bra mötet, god mat (kvällens middag intogs i Kaknästornet) och mycket skratt!

Men helgens höjdare har, helt utan jämförelse, varit timmarna tillsammans med min allra bästa Lovisa igår kväll. Fick några timmar ledigt och hade turen att även hon kunde komma loss. Vi hann med lite shopping, mysmiddag och lite enenrgitankning. Slitna och trötta båda två, men glada och nöjda över att få lite tid ihop (det får vi ju vanligt alldeles för sällan).

Godnatt på er!

Sitter på tåget till Stockholm och god damn it vad härligt det är att åka tåg. Speciellt om man åker ensam. Totalt avkopplande. Antagligen är det inte detsamma om man gör det ofta, men om man som jag gör det lite då och då så är det lovely. Härlig musik i öronen och något bra att läsa är super nice i några timmar.

Kommer att sakna min familj i helgen dock. Löjligt eftersom jag kommer att vara ifrån dem i tre veckor i höst (nyfiken?) Framförallt känns det lite surt att missa Majas gympaavslutning i helgen. Man vet inte hur länge till hon kommer fortsätta med gymnastiken och det vore ju lite surt om jag missade den sista uppvisningen. I år skall hon dessutom både vara med och visa AG (artistisk gymnastik) och Trupp. Nåja, jag får helt enkelt tvinga henne att vara med ett år till så jag får vara med på nästa våruppvisning.

Nåja, nu skall jag luta mig tillbaka och njuta av en lugn, skön stund med bara mig själv som sällskap.

Tjing så länge!