Tjingeling!

Läget? Här kan det faktiskt inte vara så mycket bättre än vad det redan är. Är ledig och det skall jag var hela helgen. Skall åka till Stockholm för fs-sammanträden och visst hade det varit kul att få vara hemma med familjen, men det här skall bli kul det här med. Åker iväg redan idag eftersom vi skall ha utskottsmöte tidigt i morgonbitti och då är det skönt att vara på plats redan ikväll! Har dock lite dåligt samvete för att jag inte hur hunnit läsa in mig på alla handlingar än, men vad tusan jag kommer ju spendera ett par timmar på tåget upp i eftermiddag. Jag får helt enkelt läsa som en tok då ;-)

Som vanligt är det ju tusen järn i elden innan det är dags att sticka. Ni vet raka benen, plocka ögonbryn och så vidare... Så jag har en del att fixa med idag *sådetså* Dessutom har jag en målare här hemma idag som skall fixa vårat badrumstak (2½ år etter renoveringen var färdig). Taket blir alldeles bubbligt efter att vi har duschat och så vill vi ju inte gärna ha det. Men NU skall det nog äntligen bli ordning på det. Men att ha en hantverkare hemma, som dessutom hänger i badrummet, underlättar inte direkt för mig och mina überviktiga förberedelser *tsss*

Annars då?

Har haft mycket att göra de senaste dagarna på jobbet, vilket har sugit musten ur mig. Men samtidigt har jag fått fin feedback från mina arbetskamrater och det lyfter ju naturligtvis! Jag hävdar, trots att vi oftast har en galen arbetsbelastning, att jag har världens roligaste jobb! Även om jag ofta känner att jag inte räcker till så är ändå varje dag meningsfull. All fin feedback både från patienter och anhöriga gör att slitet lätt är värt det!

Nope, nu skall jag återgå till något viktigare än att sitta här... Föna håret kanske....Hehe

Ha en fin dag i solen hörrni!

Jisses, vad har jag ställt till med? Eftersom jag är ledig idag så hämtade jag Axel direkt efter skolan. Nu har han och hans kompisar kommit på det festliga med att följa med varandra hem och leka efter skolan, vilket även jag tycker är kul. MEN... idag fick jag med mig inte mindre än tre extrakillar hem. Hade inte hjärta att säga nej...

(Note to self: Lär dig säga nej!)

Och jusus vad svårt det tydligen är att vara sams. Axel brukar sällan tjafsa med sina polare, men just nu är de tydligen för många för att kunna hålla sams. En vill inte gå ut, en vill inte vara inne, en tycker att Axel inte har några roliga leksaker, en undrar över om de inte får spela tv-spel, en är hungrig, en vill ha pannkakor, en river halva huset, en släpper ut kaninerna, en vill gå hem....

GOD!

I vanliga fall får jag loss lite egentid när barnen är med kompisar, men just nu känner jag mig som en obetald, outbildad fritidsrookie! Det går sådär. Håller på att tappa tålamodet rentutav...

Ute är det regnigt och kallt, inne hos mig är det rått och fruset. Har ont i varendaste liten led i kroppen och gäspar käkarna ur led. Skulle hemskt gärna vilja träna, men tröttheten är förlamande. Har varit på utbildning på jobbet idag och har legat på soffan och sovit sedan jag kom hem.

Vad göra?

Kan en mozzarellapizza, lite cola zero, min gömda chokladkaka och ett gäng avsnitt av Dawsons creek vara lösningen på mina problem? Vad tror ni? 

Hahaha...lika intensiv som chokladjakten var förra veckan, lika död är den idag. Kolla in vad Mange fick av sina barn i födelsedaspresent i lördags! Inte behöver han snoka reda på min gömda, stackars 200 grammare längre nu när han har  2 KILO (!) egen choklad...

Såhär är det. Jag är Norra Europas allra värsta skåpsätare, eller ja kanske inte Norra Europas kanske, men, ja ni fattar... Har jag någonting hemma som är smarrigt att tugga på så blir det oftast uppätet innan någon annan här hemma hinner blinka. En stor last, men oftast hanterbar, eftersom jag duktigt nog ser till att jag sällan har något snask hemma. En för det mesta riktigt smart taktik.

Nu till saken. Jag har i två veckor haft en STOOOOR chokladkaka gömd här hemma. Eller, egentligen är det Majas chokladkaka, men eftersom hon trodde vi hade glömt den i Halmstad när vi var där så kan man väl säga att jag la beslag på den... Kanske inte SÅ bussigt, memmen nu gjorde jag det iallfall. Och fatta hur nöjd jag är med att jag inte har ätit upp den. Dessutom visste ju inte resterande familjen om att den fans under hela förra veckan dvs jag hade kunnat sätta i mig hela själv utan att någon hade märkt av det. Men gjorde jag det? NÄ!

Nu har dock Mange och Maja fått nys om den stackars chokladkakan och letar intensivt på kvällarna när det stora sockermonstret lockar och pockar. De är galet sura på mig och tycker jag är världens  snålaste och jag njuter av tillfredsställelsen att jag, den största snaskgrisen utav dem alla har kunnat låta den vara...

Magnus hävdar självsäkert att det visst inte finns någon chokladkaka, men här älskling kommer en litet bildspel över vart den hållt hus de senaste veckorna...

Under Majas huvudkudde låg den ett tag...

Bakom kvällssysselsättningen...Där borde ni väl hittat den?

Finn ett fel!

No Comments...

Under någon annans huvudkudde...

Här har den spenderat den mesta av tiden!

Hade även ett kort gästspel här...

Gissa nu vad resten av min familj kommer syssla med under tiden jag är på yogan?

Ni som känner mig vet ju att jag är en sucker för tramsiga fjortis serier. Älskar ju dessutom att titta på tv-serier på dvd-box. Att få se hela serien på en gång, när man vill och utan reklampauser är det allra, allra bästa.

Nu spanar vi på en av de allra första och bästa fjortisserierna! Dawson´s creek! 6 säsongers njutning  i en stor, härlig dvd-box ;-)

Dessutom kan vi ursäkta oss med att den är imporerad och därmed inte är svensktextad. SÅ bra övning för Maja.

God damn it vilken fiffig morsa jag är!

När man har lite svag karaktär (som jag ibland har), är det bästa att ha en pappa som man kan tvinga med sig med ut och springa. Är det väl bestämt så går det ju inte att backa liksom! Så idag kom jag faktiskt ut och sprang på riktigt. Det stannade inte vid en önskan som det gjort länge nog. Det var tokjobbigt och jag kände mig som en heffaklumb i alldeles för små (när krympte de) träningskläder. Men jag sprang, nåja, gick en hel del med, och det är ju bättre att vara en heffaklump som springer istället för en heffaklump som inte springer. Eller hur?

Nu väntar duschen, middagen (som Maja har lagat), och soffan. Gott liv helt enkelt!

Var helt på det klara med att jag skulle ge mig ut på en härlig powerwalk i morses när barnen gick iväg till skolan. Men hoppsan, när de ropade hejdå mamma och travade iväg till skolan låg jag fortfarande som död kvar under det varma täcket... Vilken karaktär man ändå har...