Ja, Avatar alltså!

Eftersom Magnus bara älskade filmen och såg den flera gånger på bio så var förväntningarna höga. Hemma hos oss är det i vanliga fall jag som kan tänka mig att se samma film på bio flera gånger (Dirty Dancing 5 ggr, Mamma Mia 4 ggr, New Moon 3 ggr, *jädrar vilket miffo jag är*) så att Magnus har sett den mer än en gång på bio är bara ett bevis för hur bra han tycker att den är.

Nu har den stått ett tag hemma i vår dvd-hylla och väntat, men igår fick vi äntligen tummer ur och satte oss kikade på den. Och vad jag tyckte? Har inte riktigt bestämt mig än. Tyckte nog Actionslutet på filmen förstörde lite för mycket. Tillslut blev det lite larvigt faktiskt. Annars var filmen naturligtvis hur vacker som helst, kan bara gissa hur häftigt det var att se den på 3D. Storyn var väl lite förutsägbar, men jag blev ändå berörd av den och lite sorgsen.

Men jag tänker absolut ta mig tid att se den igen någon gång.  

Nu är han här, denna efterlängtade lilla unge. Han kom till världen med ett plopp inatt strax innan tre och enligt mamman, pappan och storasystern så är han det vackraste som skådats! Tänk, en liten kille... *suckar lyckligt*

LÄNGTAR <3

Precis som om ni inte fattat det redan så har jag liksom stannat av, ja till och med backat, i min träningsutveckling de senaste åren. Det är rent tragiskt faktiskt.

Hur man som jag älskar träningen så mycket, men ändå inte prioritera den. Att som jag vara instruktör och försöka puscha massor av andra människor att träna och ta tillvara på sina fungerande kroppar och sedan låta min egen förfalla. Det skrämmer mig. Och det är ändring nu. Inget snack om saken. Jag har redan tagit beslutet att bli en människa som är i form igen, nu gäller det bara att lägga upp en strategi... En hållbar sådan. Jag jobbar heltid, har tre barn, leder tre yogapass i veckan och MASSOR av föreningsuppdrag. Häcken full faktiskt. Det är INGEN ursäkt för att inte träna, men det ställer onekligen till det lite grann. Här gäller det att hitta en fiffig strategi, att lägga upp en plan som håller i längden. Det gäller att vidga sina vyer, tänka kreativt...

Igår hittade jag en dvd skiva som legat hemma och skräpat ett tag. Träna mage, rumpa, lår med Paolo Roberto. En kvart om dagen. EN KVART? Piece of cace...

...säger jag inte idag när jag struttar runt med träningsvärken from hell i mage, rumpa och lår...

Tror just att jag har träffat min nya bästa kompis. Haha!

BTW: Ikväll blir det en tur i joggingspåret! Är SÅ på G igen!

....skall jag verkligen springa! Sprang loppet 2008 och nu är det hög tid att göra det igen. Det var ju för sjutton något av det roligaste jag har gjort!

Var inne i Göteborg och tittade på brorsan som sprang igår och även om det var olidligt varmt för alla som deltog och de såg yttert plågade ut så sög det definitivt till i springtarmen när jag stod brevid och kollade. Tänkte jag skulle anmäla mig bums. Vilka andra är på?

    Trots den plågade minen så gick brorsan i mål, kanske inte på den snabbaste tiden i världshistorien, men ändå på ett hedrande sätt!

När vi hade spanat klart på de som sprang bjöd vi in oss själva på grillkväll hemma hos svärmor. Det blev en mysig kväll i solen på hennes uteplats. Som bonus var Manges fastrar där med, så det blev lite släkthäng med!

En skön dag i solen alltså!

Hoppas på något liknande idag, skall bara få upp familjen ur sängarna först!

Men tjoho, vilket härligt humör jag var på för några timmar sedan när jag cyklade hem från jobbet i den härliga värmen. Har en hel, skön, lång, ledig helg framför mig. Vädret är vackert, vilket ger massor av energi. Dessutom har det varit en rolig vecka på jobbet.

Men tjoho, vad trettonåriga förpubertala flickor kan få ner det goda humöret snabbt. Snabbare än blixten faktiskt.

Here we go again...

Tro det eller ej, men inte trodde jag att jag skulle bli såhär berörd av att en av barnens två kaniner gick hädan igår. Vackra Vilma blev nästan 5 år gammal och vi fäller en tår eller två här hemma.

Man kan tänka att eftersom jag ser döende och döda människor i mitt arbete, så skulle inte en liten kanins bortgång kännas så förfärlig. Men det gör det. Framförallt känns det lite jobbigt att lilla Saga som är kvar ser helt olycklig och övergiven ut. De två kaninerna har levt ihop hemma hos oss sedan de var bebisar och risken är väl att Saga sörjer sig till döds... Så nu ger vi henne mer kärlek än vad hon har fått på länge ;-)

Vilma har vi makabert nog lagt i frysen i väntan på att hitta en bra gräsmatta att gräva ner henne i (så går det när man inte har någon egen tomt). Barnens farfar har redan barnens marsvin begravd i sin trädgård så vi kanske får våldgästa honom i helgen för en storstilad begravning!

Jordens sötaste ninisar. Saga till vänster, Vilma till höger 

...och SÅ njutbart det är! Får nästan en liten tår i ögonvrån...

Som jag har längtat!

Svettades förvisso som en gris på jobbet, men det får det vara värt. Hoppas nu att värmen stannar till helgen när jag är ledig. Då jäklar skall här njutas!

Jupp, då var det snart dags att bege sig hem mot Alingsås igen efter flera dagars skön ledighet. Även om vädret rent ut sagt har varit skittrist och vi egentligen borde haft termosbyxor med oss så har det ävndå varit skönt att vara ledig och kommit hemifrån. Vi har tagit det ganska lugnt. Tränat en del, spelat spel, varit på skogsutflykt och ätit massor av god mat.

Jag har även försökt ladda batterierna inför vad som komma skall. Går upp på heltid nu och skall jobba MASSOR hela sommaren. Det känns bra på alla sätt, men jag känner mig lite orolig över hur jag skall orka. Framförallt kommer jag knappt ha tid att umgås med mina barn, vilket är det bästa jag vet och detär det som  ger mig energi att palla livet.

Nu skall vi försöka packa ihop oss så att vi inte kommer hem allt för sent. Väntar bara på att Maja skall dyka upp. Hon följde med sin storasyster på studiebesök i skolan idag och de borde vara på ingång snart!