Axel och jag har en alldeles ny mysig aktivitet tillsammans. Vi läser kvällssagan tillsammans. Varannan sida läser vi högt för varandra. Och det går hur bra som helst, jisses vad duktig han är och det är hur mysigt som helst! Vet att jag gjorde något liknande när jag var liten tillsammans med min föräldrar. Men jag var äldre då så vi kunde läsa svårare böcker. Axel och jag har konstaterat att Lasse Maja böckerna är lagom svåra och att ett kapitel är lagom långt.

Vet att jag försökte med samma sak med tjejerna när de var små, men det fungerade inte alls. Förmodligen mer beroende på mitt (då) bristande tålamod än på deras läskunnighet. Det är synd att vi missade hur mysigt det var. Men gissa om jag njuter nu...

Pratade med mamsen min för en stund sedan och berättade för henne hur fullständigt överväldigande det är att ha så många fina, omtänksamma runt omkring mig. Tror aldrig att jag upplevt något liknande. ALLA frågar hur jag mår, alla vill veta hur det går med utredningen. Det är skönt att få prata av sig men samtigt är jag förtvivlat trött på att allt skall kretsa kring mig och min feber. Det känns så oerhört självcentrerat att bara prata om mig. Dessutom är jag så in i norden gnällig!

Men,

Jag mår inte bra, orkar ingenting och det tär enormt på psyket. Det är vår, jag vill träna, jag vill planera framåt. Jag vill LEVA igen!

Just nu lever jag på paus. Varje morgon när jag vaknar intalar jag mig själv att just IDAG, det är dagen då febern ger med sig. Jag måste det för att överhuvudtaget ha en anledning att komma ur sängen. Men varje dag blir jag besviken.

Hur länge skall det hålla på? 10 veckor till? 20? Om det försvinner hur vet jag att det inte kommer tillbaks? Och om det försvinner, vad var felet?

Just nu är det helt enkelt förjädra svårt att hålla näsan ovanför vattenyttan. Går och drar täcket över huvudet och hoppas på en bättre dag i morgon.

Men vad jag egentligen ville ha sagt med detta förvirrade inlägg var mest att jag är tacksam och glad över mina fina vänner, familj och arbetspolare.

Ni är bäst, även om jag just nu är lite dålig på att visa det!

Alldeles nyss hemkommen efter ett nätt litet 5 timmars pass på jobbet. Gissa hur mysigt det var att komma dit? HUR mysigt som helst. Jag har sagt det många gånger, men jag säger det igen. Tänk att de finaste arbetskompisarnai världen är just mina!! Så mycket omtanke att jag blir alldeles rörd och lipig! Dessutom var det himla kul att få komma dit och göra lite nytta med.

Men gissa om jag är trött nu. Är helt färdig och det var snigelfart på benen när jag gick hem. Ujujuj... Känner mig gammal, trött och gnälligt!

Men i morgon är det på't igen. Hoppas på lite mer energi då!

Nattinatti!

Ojojoj, vilken träningsvärk jag kommer ha i morgon. Först 9 mil klassisk skidåkning, följt av 5 mil i fristil och lite grann in i mellan jaktstart i skidskytte. Sweet jesus vilka kämpar! Som jag sagt tidigare, frustrationen över att ligga i soffan och inte kunna träna är ENORM!

Gårkvällen var hur mysig som helst. 5 timmars tjattrande! Gissa hur mycket vi hade att ta igen. Vi har inte träffats alla tre sedan nästan 1½ år sedan! Mys, mys, mys! Fast det slet lite mycket och på slutet kände jag mig bra stukad. Speciellt promenaden hem från stationen i kylan. Inte perfekt uppladdning för dagen kanske ;-)

I morgon skall jag till jobbet för att köra ett halvt kvällspass. Det ser jag fram mot!

Tänk att en dusch, rakade ben, piffat hår, rena kläder och lite smink kan förvandla en febrig, sliten trebarnsmorsa till en på ytan ganska fräsch en! ;-)

Skall bli spännande att se hur mycket jag orkar innan jag kraschar igen. jag kanske är hemma om en timme eller två igen! 

Ha en trevlig lördagkväll! Det skall jag ha!

Idag skiner solen sådär härligt vårigt och tänk att det räcker för att humöret skall förbättras betydligt. Massor av härlig skidåkning på tv gör det hela än bättre!

Tänkte jag skulle ge f**n i febern i dag och ge mig ut. Jo, det är sant. Har knappt varit utanför dörren den senaste 2 veckorna och nu börjar jag bli löjligt sällskapssjuk. Så i eftermiddag drar jag till Göteborg för att käka middag med Agnes och Annika, mina bästa klasskamrater från högskolan. Gissa hur mysigt det skall bli?

Men först skall jag åka 3-mil på tv!

Fredag och alla mina goda föresatser över vad jag skulle få gjort idag har (än så länge) det gått åt pipan med. Febern är högre än vad den varit på flera dagar vilket naturligtvis är trist! I förmiddags kom päronen hit för att hämta upp lite prylar och då hade de med sig: (ouuups!)

SEMLOR!

Visserligen av det mindre slaget. Men oj så fort den slank ner. Var väl inte helt lyckat med tanke på att jag försöker hålla mig från kolhydraterna menmen, den gick ner och jag känner inget ytterligare sug och det är väl huvudsaken. Dessutom var den inte nödvändig så jag behöver inte äta någon mer.

Annars är jag mest frustrerad över att jag inte kan träna på riktigt. Köpte en ny färglad yogamatta för några veckor sedan och jag laddar för fullt för att få inviga den. Men eftersom jag ändå blir alldeles lycklig över den rosa färgen så ligger den utrullad på vardagsrumsgolvet så varje gång jag går förbi kör jag en pose eller två, lite på halvfart sådär!

Annars hänger jag mest i soffan. Magnus undrad om jag inte åtminstone skall byta till den andra soffan som omväxling. Kanske han har rätt i det. Det sägs ju att ombyte förnöjer!

Försöker ändå hålla humöret uppe så gott det går

It takes more than 10 weeks of fever to put med down!

Nog tamsat från mig, skall försöka ta mig upp ur soffan för att svänga ihop lite middag till familjen. Det blir nog tacos ikväll!

Appropå trams. Kolla in här. Så trött man blir!