Shit, nu känner jag att det är alldeles för länge sedan vi gjorde någonting tillsammans hela familjen. Kan bero på att projektledaren har haft fullt upp med att hålla näsan över vattenytan i snart 3 månader och att den äldsta av döttrarna knappt varit hemma sedan jul. Men nu får jag nog försöka mobilisera lite kraft så vi kan hitta på något lattjo snarast!

Har lite idéer inför semestern (hoppas på att få två veckor tillsammans iallafall), men det är för länge kvar tills dess.

Någon som har några braiga tips?

Efter att ha gjort så lite som möjligt ända sedan nyår så börjar rastlösheten och frustrationen bryta igenom allt oftare. Resten av familjen orkar inte med mig de stunder jag har energi för då tjatar ja och, då far jag fram som en furie, för att krascha en liten stund senare. Jag vill så mycket och orken är så begränsad. Och frustrationen ökar stadigt hos samtliga inblandade.

Efter att ha sovit middag tillsammans med Axelsson igår eftermiddag fick jag så mycket energi att jag både fick plitat ihop en attgöralista och putsat tre fönster. Sedan gick det inte mer. Då var febern över 38 grader igen och jag stupade i säng igen. Men under den korta tiden han jag göra mig osams med två av tre möjliga ;-)

Man behöver ju inte vara överintelligent för att förstå att det inte är helt lätt att leva med mig just nu.

Idag blir det jobbet bara en kortare stund för HLR-utbildning. Sedan kör jag ett längre pass i morgon. Hoppas förtvivlat att jag kommer orka med det bara.

HA, det verkar som vår nya ICA-handlare har fattat det här med LCHF!

Vi skall göra oss av med vårt älskade piano. Dels för att vi känner att vi inte har plats för det och dels för att ingen spelar på det. Det är ditt om du vill ha det! Se blocket-annons HÄR!

Vad tror ni? Är våren här på riktigt nu eller är det bara på lur? Oavsett vilket är det fantastiskt härligt att det är ljust igen. Även om det inte är lika varmt och skönt som det ser ut. Gjorde ett försök till morgonprommis tillsammans med mams och paps i morse för att få komma ut i det härliga vädret. Ja, jag vet att jag inte borde ta ut mig nu när jag inte är frisk. Men nu har jag försökt vila mig i form i 11 veckor och inte har jag blivit friskare för det. Dessutom tär det på psyket att bara vara stilla.

Så i morse tänkte jag att en stilla promenad kunde fylla på energinivåerna lite. Men, det var ett gott försök fast det fungerade inte idag. Är helt slut och febern är högre än vad den var i morse. Nu säger det förvisso inte så mycket för den gör ju lite som den vill ändå. Men ändå, jag erkänner att det kanske inte var det smartaste draget.

Men, jag kände ändå att jag behövde testa.

Lite mer vårkänslor fick jag när föräldrarna hade med sig en färgglad blomma att ställa på köksbordet!

Nu vill Maja dra med mig ut på stan för hon tycker att det är nödvändigt att vi shoppar lite nya kläder till henne. Hon kanske har rätt, men just nu finns det inget i världen som skulle få mig att sticka nästan utanför dörren igen. Sol eller inte.

Skittrist att det är så!

Det finns en hel del som håller humöret uppe fastän det är lite motigt just nu. Ljusglimtar som jag är jätteduktig på att uppmärksamma och njuta av. Det är positivt att jag lärt mig det och det har jag att tacka min sjuka för. Något annat att glädjas över är att jag då och då faktiskt stannar upp, lyssnar på min kropp och bromsar. Mycket olikt mig men ack en sådan framgång!

Mina arbetskamrater gör mig på synnerligen gott humör och jag gillar verkligen mina dagliga 4 timmar tillsammans med dem, även om jag släpar mig hem efteråt för att sedan dundra ner i sängen, illamående av trötthet.

Min familj är den bästa man kan önska. Speciellt en varm litenpojkkropp som gärna håller om mig när jag sover och är frusen. Eller de dagliga pepptalken med päronen. Och att all middagsmat lagas av någon annan än mig!

Dessutom alla härliga sms av de underbaraste vänner man kan önska.

Men höjdaren just nu var ändå det korta men mysiga timmarna med bästa Lovisa igår. Att hon dessutom hade med sig den ultimata "tyckasyndomsigsjälvpresenten" gjorde det hela fullständigt perfekt!

Ikväll njuter jag av att läsa tillsammans med Axel, se på film tillsammans med Maja, att få smaka på flera nya chokladsorter och att jag har sovmorgon i morgon!

Måndagkväll is da shit!

Tjingeling!

Sitter på förbundsstyrelsemöte i Göteborg. Det är som vanligt fasligt intressant och kul men sweet jesus vad trött jag är. Gårdagen var bra men det blev visst lite bakslag idag ;-)

Försöker förtvivlat hänga med i arbetet men jag får nog snart ge upp för en powernap. Om en liten stund! Snart. Bara lite till!

Okej, dags för lite positivism och pepp efter allt gnäll den senaste tiden.

Dagen på jobbet var bäst hittills (ja denna veckan alltså). Orken höll i sig lite längre än vad den gjort övriga dagar och jag fick faktiskt gjort en hel del vettigt. Dessutom var det mysigt att få umgås med arbetspolarna!

Dessutom har jag fått gjort min nya lungröntgen. Skönt att ha det avklarat!

Om det inte vore nog så hämtade min snälla mamma mig på jobbet och körde mig hem (då orken hade tagit slut).

Och som grädden på moset så ringde min läkare. Bara för att kolla läget med mig. Höra hur jag mådde! Vad ger ni mig för den?

Nu duschen, sedan soffan, sedan sängen. Tidig uppgång i morgon!