...och det finns deprimerande nog fortfarande inga jobb att söka. Har inte ork, lust eller tid att att söka jobb på andra sätt än de som finns ute. Man skulle kunna ringa runt till varendaste chef i hela landet och tjata. Förmodligen skulle man få napp också. Men let's face it. Jag vill inte ha vilket jobb som helst, jag är inte beredd på att pendla hur länge som helst och jobba vilka tider som helst. Det kanske är helt förmätet, men så är det. Jag vill verkligen få mitt liv att fungera fastän jag arbetar. Med de få jobb som finns att söka fungerar inte det. Och jag har skitdåligt samvete över att jag inte ens ids söka dem. Som arbetslös förväntas du ta vilket jobb som helst, till vilket pris som helst...

Det är skitjobbigt att folk runt omkring mig inte riktigt har den förståelsen jag skulle önksa. Mitt självförtroende blir inte direkt bättre av att ALLA talar om för mig att det är klart det finns jobb inom vården... För det vet tydligen alla utom jag

Dessutom är jag  superstressad över att veckorna går och att pengarna försvinner från min konto i rasande fart. Har ingen aning om hur det kommer gå om ett par månader när alla sparpengarna är slut. Vad sjutton gör vi då?

*Gaaah*