Missförstå mig rätt nu. Jag älskar verkligen mina barn mer är någonting annat och jag är innerligt tacksam för att det är mina. De är bäst i världen och jag skulle inte vilja ha några andra än just dessa tre (känner att jag måste skriva det innan jag sätter igång ;-))

MEN...

Måste man ALLTID, varje dag tycka att det är lattjo att vara mamma? Kan man inte få pausa från sina barn ibland? Nu menar jag inte paus på en kväll eller en helg, nej en mer rejäl paus.

Jag är så innerligt trött på att tjata, vara arg, att gnata, vara ledsen och främst av allt, att vara så HATAD som jag är! Det är INTE roligt att vara så illa omtyckt av sina barn av alla människor på jorden.

Jag VET att det är så det skall vara, jag VET att alla har det likadant, jag VET att det är faser som skall gås igenom. Men vad i helskotta har jag gjort för ont för att vara så illa omtyckt? Att vara illa omtyckt och hatad är INTE min grej. Inte överhuvudtaget. Och jag tycker verkligen, helt ärligt, inte att jag förtjänar det.

Nä, mer mammakärlek eller mammapaus till mig annars pallar mitt stackars hjärta snart inte längre...

 

Gudfar

7 april 2009 14:31

Verkar som att du kommer få ledigt från den största ett tag iaf...

 

Tesstamente

7 april 2009 20:02

Det blir bättre, tro mig! Under tiden så får du en mammapuss från mig:-)

Imorgon kör jag en tävling för att fira 3 månader av Tesstamentet och för att tacka för alla goa kommentarer och visat intresse. Hoppas du deltar:-)

http://tesstamente.blogg.se

 

nilla

7 april 2009 20:16

I know!
Man blir sårad ibland fast man vet att det är övergående och fast man VET att de EGENTLIGEN älskar en väldigt mycket.

http://thenilla.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...