En dag i höstas blev en 10 årig kille som jag tycker mycket om, misshandlad.

Efter ett pojkstreck blev han jagad, ifasthållen, slagen och hotad av en äldre man. Pojken blev fruktansvärt rädd och var helt övertygad om att gubben skulle ha ihjäl honom. En oerhört traumatisk  upplevelse naturligtvis. Pojkstrecket var att han och en kompis hade skjutit ärtrör på mannens hus, något som inte alls är jämförbart med straffet han fick.

Pojken mår fortfarande dåligt. Han vill inte vara själv, han går inte gärna utanför tomten och vill ha sällskap överallt han skall gå. Han drömmer mardrömmar om det som har hänt och har trots terapi inte kommit över denna fruktansvärda händelse.

Idag var det rättegång mot denna äldre man som förövrigt jobbat som polis innan han pensionerade sig. Domen blev fällande. Farbrorn nekade till brott och blev fälld på pojkens vittnesmål och foton tagna på blåmärkerna på pojkens kropp. En upprättelse för denna goa lilla kille.

 

mams

4 mars 2009 15:27

Vet hur det känns, 7 lunchrum på 4 veckor! Bra att man till nästa gång man ska dit, vet vart.

 

nilla

4 mars 2009 17:19

Vad skönt!
Är ju inte så vanligt att poliser blir fällda annars...

http://thenilla.bloggagratis.se

 

lolly

9 mars 2009 22:20

å fy fan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...