Gårdagen var ju första dagen på resten av mitt liv och därmed mitt liv som mindre köttbullelik. Det känns helrätt att vara på G igen och som jag längtat efter det (trots bristen på energi att ta tag idet.) Maten funkade perfa och jag fick kommit ut på en härlig kvällsprommis tillsammans med mamma. Underbart!

Måste försöka få tränat någonting varje dag. Vet ju att jag mår SÅ mycket bättre om jag gör det! Skall se om det blir en prommis ikväll igen, eller om det rentutav kan bli en joggingtur! Hoppas bara att regnet avtar snart, det blir så mycket roligare då på något vis...*S*

Har roat mig nu på morgonen att kollat in en del nya bloggar och förundras över vad det är som driver folk när de skriver. Påfallande många ängnar mycket av skrivandet till att locka nya läsare. Det känns som om bloggens existensberättigande enbart hänger på hur många läsare man har...Förstår mig inte riktigt på det där... Det måste vara jobbigt det där, att bara jaga läsare. Det är klart att jag tycker (jag skulle ljuga annars) att det är kul om många läser vad jag skriver, i synnerhet om jag får feedback. Men att jaga läsare bara för att... Jag resonerar nog som så att om folk gillar det jag skriver så kommer de tillbaks, och det är ju fasligt roligt!

Sedan är det många som har lagt in reklam på sina bloggar och jag kan förstå om man vill tjäna pengar på det man skriver om man har tusentals besökare varje dag. Men det känns lite som en utopi att bli rik på bloggen om man bara ligger (eller bara och bara) på ett par hundra besökare dagligen. Eller är det jag som tänker fel? Iallafall tycker jag att det är många bloggar som kanske har lite fel fokus och det är iallafall ingenting som lockar mig att läsa..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...