Så har jag då sprungit de sista kilometrarna innan Göteborgsvarvet på lördag. Det blev en 5 kilometers runda tillsamma´ns med mamsen.

Det är inte utan att jag börjar känna mig lite nervös nu. 21 kilometer är riktigt, riktigt långt och jag har inte alls tränat så mycket som jag velat.

Innan jul var jag riktigt igång, sen kom det snö och jag kom av mig, efter det fick jag flunsan och sprnag inte på en hel månad. I april sprnag jag nästan 10 mil och nu i maj har jag inte lyckats få ihop mer än 3,5 mil.

Menmen, det är inte mycket att göra åt det nu. Det värsta som kan hända är la att jag får promenera runt banan ;-)

Nejdå, förhoppningsvis kommer det att gå bra...Det är väl bara att bita ihop antar jag.... Men pirrigt är det *Gulp*

 

maddlur

9 maj 2007 23:30

Jisses va du springer :) Hoppas det går bra!!!!

http://maddlur.bloggagratis.se

 

Annelie

10 maj 2007 08:31

Oj. Jag skulle inte orka springa så långt. Men så är ju en utav mina filosofier... "Varför springa när man kan gå?!" ;-)

Kul att hitta hit. Fin sida. Hit kommer jag igen.

http://www.tigerfamiljen.se

 

maddlur

10 maj 2007 13:13

Klart jag gör! Jag håller allt jag kan hålla!!! Lycka till!

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...