I söndags skulle jag och maken gått på Mamma Mia tillsammans med alla hans syskon. Världens snällaste svärmor hade inhandlat 7 st biljetter som hon friskostigt delade ut till sina barn och respektive. Eftersom hon har så många barn (4) och respektive(3) så blev det följaktigen så att hon inte skulle gå med utan vara barnvakt till sina barnbarn istället. Sa jag att hon är världens snällaste?

Nu var det ju så att jag blev ju sjuk i helgen och orkade inte gå med. Eftersom jag var den av oss 7 som skulle gå som längtat mest var detta så himla orättvist tyckte jag. Nu fick äldsta dottern gå med maken istället, så hon var ju superglad. Men jag var jättesur, jättearg och jättebesviken! (Med betoning på JÄTTE)

I måndagskväll var jag och mamma ute och gick en sväng och då berättade hon att min pappa hade lyckats få tag på biljetter till Mamma Mia på tisdagkväll (igår) och att jag om jag ville kunde få gå istället för henne!!!

Så jag fick liksom en andra chans. Det var inte alls så att hon inte ville gå, men hon tyckte att eftersom jag längtat så länge efter detta så var det inte mer än rättvist att det var jag som fick gå! (snällaste mamman)

Så igår kom pappa och hämtade upp mig för att han och jag skulle åka in till stan! (Snällaste pappan)

Föreställningen var ju helt fantstisk! Det är väl ingen som har lyckats missa det. Att alla som sett den varit helt lyriska...

Så himla härliga låtar, dans, skådespelare, scenografi, kläder. Ja, allt var helt perfekt enligt mig!

Så tillslut ordnade allt sig. Det ensa trista var naturligtiv att mamma inte fick se den. Fast åandrasidan fick äldsta dottern det, fast det inte riktigt var meningen.

Åh, vad härlig den var!!