När man har lite svag karaktär (som jag ibland har), är det bästa att ha en pappa som man kan tvinga med sig med ut och springa. Är det väl bestämt så går det ju inte att backa liksom! Så idag kom jag faktiskt ut och sprang på riktigt. Det stannade inte vid en önskan som det gjort länge nog. Det var tokjobbigt och jag kände mig som en heffaklumb i alldeles för små (när krympte de) träningskläder. Men jag sprang, nåja, gick en hel del med, och det är ju bättre att vara en heffaklump som springer istället för en heffaklump som inte springer. Eller hur?

Nu väntar duschen, middagen (som Maja har lagat), och soffan. Gott liv helt enkelt!

Var helt på det klara med att jag skulle ge mig ut på en härlig powerwalk i morses när barnen gick iväg till skolan. Men hoppsan, när de ropade hejdå mamma och travade iväg till skolan låg jag fortfarande som död kvar under det varma täcket... Vilken karaktär man ändå har...

Jag ÄLSKAR poweryogan som jag utövar. Men nu har jag tränat den i drygt 4 år. Jag har varit instruktör i 3 år och nu känner jag faktiskt att det är dags att utmana sig en smula igen. Ni vet, mig och utmaningar, en oslagbar kombo ;-) Även om träningen och yoggisarna utmanar mig varje vecka så behöver JAG och MIN  KROPP en egen utamaning. En som jag inte delar med någon annan utan som bara gäller mig. Jag har bestämt mig för att utforska andra delar av yogan.

Det som lockar mig mest (men även skrämmer) är en av de allra tuffaste yogaformerna, nämligen ashtangayogan! Den är precis som poweryogan mycket dynamisk, men är mer akrobatisk och ställer höga krav på muskelstyrka och balans redan från början.

Muskelstyrkan är väl ganska så bra med smidigheten...den har väl en del kvar att önska... Men vad sjutton man måste väl ha mål att sträva mot? Eller?

Eftersom vi inte har någon ashtangainstruktör där jag bor så blir det till att börja öva hemma själv med hjälp av böcker och dvd-filmer. Kanske inte optimalt, men ändå en början. Visst?

Wish me luck!                    

Är ledig idag efter att åter har tampats med kräksjuka hela veckan på jobbet. Nu verkar det dock ha klingat av och jag hoppas att det inte är någon smitta på jobbet när jag kommer tillbaks på söndag. Nu är jag så trött på kräksjuka att det står mig upp i halsen. Dock verkar jag ha klarat mig denna omgången också * MYCKET tacksam*

Har ängnat dagen att ta tag i min hög med måstesaker. Känner att jag måste komma lite längre ner i den högen innan jag har ro nog att ta tag i min hög med villsaker. Knivigt det där...

Dock har det gått ganska bra med måstelista, även om det är MYCKET kvar, så har jag betat av en del vilket känns jätteskönt! Men jag undrar ändå om jag måste bli bättre på att säga stopp och nej. Många av grejorna har jag fått pålagt mig utan att be om det och dessutom finns det andra som både kan sköta det snabbare och bättre. Men är man en person som har ett stort ideéllt hjärta så är man ;-)

Har precis hämtat älsklingssonen på skolan och han stannade kvar ute på gården i den härliga solen. Tänkte göra honom sällskap alldeles strax, tänkte bara få i mig lite lunch först. Solen skiner SÅ skönt utomhus och det har sannerligen varit svårt att motivera sig att vara inomhus hela dagen. Hoppas på fortsatt härligt väder nu när jag är ledig två dagar till!

Tjingeling så länge!

Så var det åter vardag igen. Barnen är i skolan och jag skall alldeles strax bege mig bort till jobbet. Den lediga veckan har varit alldels fantastisk skön och välbehövlig. Kom hem i går kväll och "vardagen" drog igång omedelbums med mina två yogapass *pjew*.

Denna veckan kommer som de allra flesta andra veckor vara fullsmockad, men det är bara att bita ihop och köra på som vanligt. Jag kommer förmodligen vara långledig om några veckor igen och det ser jag fram mot. MYCKET!

Tjing!

Alltså, för att vara en människa som springer någorlunda regelbundet och dessutom gillar det, så är det alldeles för sällan jag får tummen ur ars**t och gör det! Då är det bra att ha en lillebror som hetsar och en sådan har jag tackålov. Skulle ALDRIG kunna med att backa när han bestämt sig för att "här skall minsann springas". Fatta hur bra det är eller? Att ha någon som inte ger en utrymme för att banga! Lustigt nog utövar jag någon liknande makt på min äldsta dotter så ja, efter att ha moffat i oss alldeles för stora godispåsar under eftermiddagen så var vi tre stycken som gav oss ut i löparspåret.

Vissa är jädrigt nöjda med tilltaget redan innan start!

Laddade till max!

Två stycken slagna hjältar.

Vi hade inte en suck mot Tilda hon tog de 4,5 kilometrarna på en tid lååångt bättre än oss andra. Henne såg vi faktiskt bara ryggen på! Brorsan hade formodligen en suck, men jag gissar att hans samvete inte hade mått bra av att lämna mig ensam på efterkälken. Iallfall så kändes det riktigt bra. Det gick inte fort, men jag orkade jogga hela vägen, vilket i dagsläget var en fin prestation! Gissa hur mycket träningvärk jag kommer ha i morgon?

God damn it vilken lovely dag vi har haft ute i solen. Att få sätta näsan mot en värmande sol är fantastikt härligt och det gör mig alldeles varm i hela kroppen! Tankar energi så att det skall räcka länge dessa lediga dagarna. Att få vara ute i härligt väder och dessutom med några av de bästa man har det är riktig vardagslycka! Till Axels och Rebeckas lycka bestämde sig dessutom Tilda och Victor för att rodda ihop studsmattan. Vilket vårtecken när alla villaägare sätter ut sina fula blå studsmattor på gräsmattorna ;-)

Två stycken tjejor som inte kan hålla sig innan mattan är färdigmonterad

Och när det väl är klart vill ALLA vara med!

Skönt häng i solen

Ja vad säger man...

De är släkt med varandra!

Premiärgrillen!

Fatta vilken lyxigt skön fredag! Hoppas att ni andra också haft en härlig dag!

När Tilda, Victor och Johanna åkte in till stan för att shoppa nya tapeter till Tildas rum passade jag och resten av barnen på att ta en tur till stranden. Regnet hängde i luften, men vad sjutton det är ju alltid härligt att komma ner till havet! Snullet nog var det inte helt lätt att ta sig ner till stranden för bron....

var borttagen...Katastrof!

Vissa fick dra och slita...

...andra gjorde inte ett handtag...

Men tillslut kom vi fram till havet! Och det verkade iiiiiskallt!

Min vackra dotter!

Min vackra guddotter!

My totaly handsom son!

Oh, shit, kolla vad som hände. Maja sopade hem segern i den ytterst presigefulla tävlingen "försten in".

Gissa hur bittra mormodern, morbrodern och pappan kommer bli när de får se detta och när de inser att de är bräddade big time??