Ibland bjuder livet på brantare uppförsbackar än vad man kanske kan tycka är rättvist, men som Kay Pollack menar så får man inte större utmaningar än vad man klarar av. Med det sagt tycker nog livet att jag är en riktig fena på att hantera motgångar just nu ;-)

Nä, men seriöst. det är lite motigt just nu. Men jag hittar strategier, lär mig, utvecklas och blir nog en helare och ödmjukare människa på vägen.

Löken på laxen var när mamsen min fick en mindre hjärtinfarkt i lördags. Hennes taskiga gener kom ifatt henne och oss andra med för den delen och helt plötsligt var det inte helt lätt att vara professionell sjuksköterska på en kardiologavdelning... Nu mår mamsen rellativt fint och skall man råka ut för denna skitsjukdom så skall man göra det på sättet hon gjorde det. Nu väntar vi bara på att hon skall få åka iväg på kranskärlsröntgen så vi verkligen få veta hur det ser ut i hennes kärl. Som sjuksyrra kan jag inte annat än att vara lugn, men som dotter är det inte lika lätt.

Så denna veckan hänger mamsen min med mig på jobbet... Helt bisarr känsla om ni frågar mig! (Men gissa hur tacksam jag var för att jag "bangade" helgen i Stockholm, till förmån för att följa med mamma till akuten i lördagskväll!)

De senaste dagarna har Maja och jag hittat låten som ger den ultimata peppen. Höj volymen och försök att hålla mot leendet och svänget på rumpan. Ingen chans att ni lyckas ;-)

 

Salam

16 november 2010 13:50

Tråkigt att höra med din mamma, hoppas hon är bättre och att du kan slappna av, usch inte lätt.
kram

Anna

18 november 2010 17:34

Tack för omtanken! Nu har vi landat i vad som har hänt och mamsen mår bra! Förhoppningsvis får hon komma hem på lördag!

KRAM

 

Matilda

17 november 2010 19:56

Haha, grym låt, helt klart! Får nog börja spela den för victor varje gång han ska vakna x) Kanske han vaknar med ett leende på läpparna x)

http://www.farawayy.blogg.se

Anna

18 november 2010 17:32

Eller hur det svänger!!!! Din pappa får dock klåda när vi spelar den!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...