Ibland bjuder livet på brantare uppförsbackar än vad man kanske kan tycka är rättvist, men som Kay Pollack menar så får man inte större utmaningar än vad man klarar av. Med det sagt tycker nog livet att jag är en riktig fena på att hantera motgångar just nu ;-)

Nä, men seriöst. det är lite motigt just nu. Men jag hittar strategier, lär mig, utvecklas och blir nog en helare och ödmjukare människa på vägen.

Löken på laxen var när mamsen min fick en mindre hjärtinfarkt i lördags. Hennes taskiga gener kom ifatt henne och oss andra med för den delen och helt plötsligt var det inte helt lätt att vara professionell sjuksköterska på en kardiologavdelning... Nu mår mamsen rellativt fint och skall man råka ut för denna skitsjukdom så skall man göra det på sättet hon gjorde det. Nu väntar vi bara på att hon skall få åka iväg på kranskärlsröntgen så vi verkligen få veta hur det ser ut i hennes kärl. Som sjuksyrra kan jag inte annat än att vara lugn, men som dotter är det inte lika lätt.

Så denna veckan hänger mamsen min med mig på jobbet... Helt bisarr känsla om ni frågar mig! (Men gissa hur tacksam jag var för att jag "bangade" helgen i Stockholm, till förmån för att följa med mamma till akuten i lördagskväll!)

De senaste dagarna har Maja och jag hittat låten som ger den ultimata peppen. Höj volymen och försök att hålla mot leendet och svänget på rumpan. Ingen chans att ni lyckas ;-)