TACK snälla för alla peppande ord och hålla tummar! Dagen gick bra om än inte som jag hade tänkt mig.

Arbetet som vi skulle opponera var inte av det bättre slaget om man säger så. Vi hade ändå bestämt oss för att vara ytterst försiktiga i vår kritik och bara ställa vänliga frågor och komma med konstruktiva förslag. En taktik som visade sig tursam då de stackars tjejerna som skrivit uppsatsen hade sin ytters obehagliga och rabiata handledare i släptåg. Hon var helt aggro och tog över hela seminariet. Examinatior fick inte ens stopp på henne. Mycket underlig människa måste jag ändå säga. Och en underlig opponering... De stackars tjejerna fick knappt en syl i vädret!

När det sedan kom till vår examination så visade det sig ganska snart att våra opponenter inte hade förstått vårt arbete för fem öre. De ställde inga frågor utan hade bara förslag på omdispositioner som var helt irrelevanta. Pinsamt, när det var så uppenbart att de inte förstod vad innebörden av uppsatsen var. Det kan ju tyckas förmätet av mig, men vi redovisade tydligt för arbetets teoretiska utgångspunkter som genomsyrade arbetet och deras förslag gick helt stick i stäv med detta. Gissar att det finns en del som blir provocerade av ett sådant tydligt genusperspektiv.

Nåväl, examinatorn godkände arbetet om vi gjorde några små ändringar. Lite ironiskt var att de ändringar han ville att vi skulle göra var så som vi redan hade gjort en gång, precis innan vi träffade handledaren för sista gången. Så nu blev det bara glatt till att ändra tillbaks till så vi hade det från början. Nu var det inte alltför ansträngande för ändringarna var gjorda på en timme. Nu hoppas vi bara att examinatorn godkänner det fort som blixten så att vi kan lägga uppsatsen bakom oss.

Kände att när jag kom hem så pös luften ur mig. Trodde och kände mig inte nervös inför dagen, men det kanske var fel med tanke på hur trött jag känner mig nu. Är även helt lipig så nu skall jag dra täcket över huvudet och gråta en skvätt tror jag. Trots tröttheten och tåraran är jag nöjd över den något konstiga dagen. Jag är enormt stolt över A och mig som har åstadkommit en sådan bra uppsats och att vi gjorde en så bra opposition vi bara kunde efter förutsättningarna. Galet vad vi är bra!

Nu är det bara 21 veckor kvar, sedan är jag sjuksköterska...

Känn på den!