TACK snälla för alla peppande ord och hålla tummar! Dagen gick bra om än inte som jag hade tänkt mig.

Arbetet som vi skulle opponera var inte av det bättre slaget om man säger så. Vi hade ändå bestämt oss för att vara ytterst försiktiga i vår kritik och bara ställa vänliga frågor och komma med konstruktiva förslag. En taktik som visade sig tursam då de stackars tjejerna som skrivit uppsatsen hade sin ytters obehagliga och rabiata handledare i släptåg. Hon var helt aggro och tog över hela seminariet. Examinatior fick inte ens stopp på henne. Mycket underlig människa måste jag ändå säga. Och en underlig opponering... De stackars tjejerna fick knappt en syl i vädret!

När det sedan kom till vår examination så visade det sig ganska snart att våra opponenter inte hade förstått vårt arbete för fem öre. De ställde inga frågor utan hade bara förslag på omdispositioner som var helt irrelevanta. Pinsamt, när det var så uppenbart att de inte förstod vad innebörden av uppsatsen var. Det kan ju tyckas förmätet av mig, men vi redovisade tydligt för arbetets teoretiska utgångspunkter som genomsyrade arbetet och deras förslag gick helt stick i stäv med detta. Gissar att det finns en del som blir provocerade av ett sådant tydligt genusperspektiv.

Nåväl, examinatorn godkände arbetet om vi gjorde några små ändringar. Lite ironiskt var att de ändringar han ville att vi skulle göra var så som vi redan hade gjort en gång, precis innan vi träffade handledaren för sista gången. Så nu blev det bara glatt till att ändra tillbaks till så vi hade det från början. Nu var det inte alltför ansträngande för ändringarna var gjorda på en timme. Nu hoppas vi bara att examinatorn godkänner det fort som blixten så att vi kan lägga uppsatsen bakom oss.

Kände att när jag kom hem så pös luften ur mig. Trodde och kände mig inte nervös inför dagen, men det kanske var fel med tanke på hur trött jag känner mig nu. Är även helt lipig så nu skall jag dra täcket över huvudet och gråta en skvätt tror jag. Trots tröttheten och tåraran är jag nöjd över den något konstiga dagen. Jag är enormt stolt över A och mig som har åstadkommit en sådan bra uppsats och att vi gjorde en så bra opposition vi bara kunde efter förutsättningarna. Galet vad vi är bra!

Nu är det bara 21 veckor kvar, sedan är jag sjuksköterska...

Känn på den!

 

mange

14 januari 2009 00:03

GRATTIS!!!!!

 

karin b Samuelsson

14 januari 2009 09:10

Grattis till att det gick så bra!!! Sträck på ryggen och känn dig stolt!

http://familjensamuelsson.wordpress.com

 

Lisa

14 januari 2009 10:34

Grattis!

Nu skall du vara stolt över dig själv!

Tack för det långa inlägget ;-)

21 veckor till du är klar, spännande...har nervositeten inför att börja arbeta med ett nytt yrke kommit än?

Återigen GRATTIS!

 

Johanna Fox

14 januari 2009 14:31

Grattis!!!! Det måste vara så skönt att ha det över! Kram från alla oss!

 

Anna

14 januari 2009 15:36

Mange: TACK!!!

Karin: Tack! Ja jag är verkligen hur stolt som helst!

Lisa: Tack! Mm, jag är riktigt orolig för att börja jobba. Tycker att det skall bli skitläskigt, samtidigt som jag naturligtvis ser fram mot det hur mycket som helst! Det känns helt klart som om yrket är roligare, om än läskigare än att vara frisör som jag var förrut!

Mrs Fox: Tack! Visst är det skönt att det är över, men jag är inte avskräckt och kan absolut tänka mig att göra om det! Btw, kolla in sidan! http://lostnews.blogg.se/ Krama alla tillbaks!

http://anna-panna.bloggagratis.se

 

nilla

14 januari 2009 18:02

Stort grattis!
Känner så väl känslan efteråt från egna opp semenarier!

http://nillaja.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...