Jag har inte gråtit en enda gång på jobbet ännu. Det måste väl ändå vara ett gott tecken? Förvisso är jag toktight med min handledare som inte har krävt speciellt mycket självständigt arbete av mig än, men ändå. Jag har inte gråtit!

Alla verkar vara snälla och vissa saker har jag hyfsad koll på. Sedan finns det några rejält svarta hål som jag förtvivlat försöker fylla. Har ändå som ambition att ta en sak i taget. Men jag säga så mycket att fickorna är till bredden fullproppade med komihåglappar.

Kvällspass i kväll igen, sedan ledig dag i morgon. Skall bli underbart att få spendera dagen med barnen. Har knappt sett till dem sedan i måndags. Kan ju bli lite kul att få prata med dem, speciellt när jag jobbar hela helgen och yngsta dotter och sonen åker på semester hela nästa vecka.

Nope, nu gå tåget om en liten stund. Dags att ge sig av!

Ha en fin dag allihop!

 

Kattis

11 juni 2009 21:36

Hej!
Synd att vi inte hunnit jobba i hop så mycket än. i morogn ska jag gå kväll! Ska bli såå skönt med sovmorgon. Skönt också att alla verkar helsnurriga. Annars hade jag nästan blivit arg! Se dagens inlägg by the way. Kram!

http://www.metrobloggen.se/kattiskorvapa

 

Karin B Samuelsson

12 juni 2009 09:40

Skönt att höra att allt går bra för dig!! Visst är det en härlig känsla att presentera sig som sjuksköterska och inte sjuksköterskestudent!!!

http://familjensamuelsson.wordpress.com

 

Anna

12 juni 2009 17:03

Kattis: Jag tycker att det är riktigt fisigt att ni andra får jobba ihop så mycket... Känner mig lite övergiven ;-). Men snurriga är vi nog allihop!

Karin: Härligt med läääääskigt!

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...