Den årliga uppvisningen för gymnastikföreningen där yngsta dotter och sonen tränar och där maken är ledare gick av stapeln idag. Det är alltså inte samma förening där jag och äldsta dottern är aktiva, utan i vår lilla stad finns det två gymnastikföreningar. För att krångla till det ytteligare så delar föreningar lokaler, så det är ytterst förvirrande för icke insatta. Nåväl, uppvisningen var det juh...

Samtliga grupper från stora till små visade upp sig, föräldrar  pös över av stoltet och småsyskonen hade spring i benen OCH jag grinade. PRECIS som vanligt med andra ord. Yngsta dottern var hur grym som helst, sonen var cool och maken, ja han var den snyggaste av dem alla ;-)

Inmarsch av alla gymnaster

Efter uppvisningen var det dags att gå in till stan och Stora torget tillsammans med ALLA andra stolta alingsåsare. Jag hade helst sluppit, men yngsta dottern tvingade med mig eftersom hon inte ville gå själv. Och det är ju ändå fantastiskt kul att få fira Guldhjältarna trots att jag får allergiska utslag av masspsykoser liknande denna.

En föraning om hur mycket folk det var inne i stan fick vi när vi såg den spontana cykelparkeringen på kyrkogården.

Här kommer bucklan!

Sa jag masspsykos ;-)

 

mams

10 maj 2009 21:32

Snygg bil bucklan åkte i

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...