Ganska så nyss hemkommen efter en låååång promenad tillsammans med käraste L runt hela staden. Benen värker och jag är frusen som bara den, men det var det lätt värt! Vi har skrattat, vi har gråtit, vi har babblat och vi har terapeutat varandra. Och jäklars vad jag känner mig utpumpad just nu, samtidigt som jag känner mig hur lugn som helst...

Jag vet egentligen inte riktigt vad det är jag vill ha sagt, eller hur jag skall säga det, men vad häftigt det är att man kan känna så mycket kärlek för en nära vän. Ganska fantastiskt faktiskt!

Mer kärlek åt folket!

 

Anna

24 januari 2009 23:51

Vilken härlig kväll!

http://husprojektet.bloggagratis.se

 

Sofia

25 januari 2009 20:40

Hej igen!
Har du någon kontakt med Alleskolefolket nu?
Min dotter går i 9:an där nu.

Kram Sofia

http://www.3barnsmamma.bloggagratis.se

 

Johanna Fox

25 januari 2009 21:16

Anna.....du måste vänta tills det kommer på TV.....annars klarar inte jag det....och du vet hur det står till med min karaktär...eller hur?!

 

Lowaijza

30 januari 2009 09:23

älskade du, inte visste jag att du hade så ont i kroppen, det var inte meningen! Men det var skönt. Tack!

http://www.lagerstromlantz.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...