Sjukan börjar så smått att ge med sig och det gör även jullovet. Idag var det vardag för maken igen och imorgon är det dags för oss andra att återgå till verkligeheten. Jullovet har varit mycket välbehövligt för oss allihop och jag tror faktiskt att samtliga familjemedlemmar tycker det är ganska ok att livet börjar på riktigt igen.

Både äldsta dottern och jag gör våra sista terminer i skolan. Ja, eller hon har ju gymnasiet framför sig med, men förhoppningsvis kommer hon känna att det är mer inspirerande att läsa någonting som hon själv valt och är intresserad av. Tror att hon är bered på att köra hårt denna terminen för att få de betyg som krävs för att komma in på drömlinjen. Själv känner jag verkligen att det är sista rycket i skolan nu. Jag är skräckslagen inför att börja jobba, men just nu är jag så trött på att läsa att jag nästan klarar av att bortse från skräcken ;-) Nu är det järnet sista terminen för att jag skall känna mig så redo som jag någonsin kommer bli inför sommaren. *gulp*

På tisdag skall vi gå upp med vår uppsats och även göra vår opponering. Så fram till dess finns en del att göra. Skall sitta och läsa imorgon och sedan snacka taktik med A på fredag. Jag har inte träffat henne på hela jullovet och efter att ha umgåts 24/7 i flera veckor är det inte utan att jag har lite abstinens.

Nu hoppas jag bara att resten av den här förkylningen (febern är borta, men snoret och hostan hänger sig kvar), försvinner fort som blixten. Längtar ihjäl mig efter lite träning! And so does my body...

Tjingeling!

 

Mams

8 januari 2009 15:02

Gott att du lovat styrketräna med mig kl. 8.00 i morgonbitti, då ger vi järnet fastän det inte är lika kul som gympan. Love mams

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...