Älskar verkligen helger och i synnerhet lördagar. Egentligen!

Oftast har familjen häcken full och hittar på massor av roliga saker. Men då och då tycker vi att det hälsosamt att inte boka in någonting. I förhand är sådana helger SÅ härliga. Vi längtar och säger att : Åh vad skönt att vi inte har någonting bokat på HELA helgen! Vi ser framför oss (iallafall jag och maken) att vi skall komma ifatt med alla måsten, tvätta, städa, baka, laga mat, renovera, fixa bilen, mysa, jag ni fattar...

Och hur blir det då?

Fredagkvällen är fortfarande underbar, hela långa helgen framför oss...

Vaknar på lördagmorgon, vet inte i vilken ände vi skall börja, ingen vill gå upp och göra frulle. Ingen vill plocka undan efter frullen. Någon måste låsa in sig på toa flera timmar, någon annan MÅSTE visst häcka framför datorn en stund. ALLA blir mer och mer irriterade, stessade och på dåligt humör. Samtidigt som det händer precis INGENTING! Familjen surar ett par timmar och framåt lördagkväll sätter vi äntligen fart. Kör järnet och på söndageftermiddag har vi knappt hunnit klart med hälften av vad vi planerat. I samma veva står vi undrade. Varför satte vi inte fart tidigare...

Ghaaa, varför blir det såhär vareviga gång? Såhär har våra lediga helger (inte konstigt att vi så sällan är lediga) sett ut sedan urminnes tider. Typ i 17 år.

Dags att byta taktik kanske?