Japp, vi funderar på att flytta. Inte för att vi måste, utan för att vi vill. Inte för att flytta till hus, utan för att flytta till en ny stad.

Kan man göra så? Flytta bara för att det är kul? Sälja lägenheten,skaffa nya jobb, ny bostad, skola, fritids, fritidsaktiviterer, kompisar...

Är det oansvarigt när man har tre barn? Eller är det ett äventyr?

Till saken hör...Döttrarna och jag är helpå. Maken känner att det är vilket som. Han behöver inte bo här och flyttar bara han får ett roligt jobb. Sonen har ingen talan *S*.

Tillfället skulle kunna vara optimalt nästa sommar. Jag har slutat skolan och måste ändå söka nytt jobb. Äldsta dottern skall börja gymnasiet, sonen skall börja förskoleklass och yngsta dottern börjar 6:an. Det är ett bra tillfälle liksom...

Men skall vi flytta då är det dags att ta ett beslut ganska så snart. Det kommer ta sin lilla tid att för alla förberedelser. Men vi har ju inte bestämt oss. Är det helt crazy att ta ett så stort steg bara för att vi känner för det?

Vart vi vill flytta? Till Halmstad. Typ 20-25 mil bort... 

 

Martin

14 april 2008 08:53

Klyscha1: Friskt vågat hälften vunnet..
Klyscha2: Man ska bara ångra saker man INTE gjort..

För övrigt tycker jag det hade varit skitroligt...

 

mams

14 april 2008 11:31

Å paps och jag då??????

 

Anna

14 april 2008 21:41

Brorsan: Jag vet! Vi har helt enkelt inga bra argument för att inte flytta *tsss*

Mamsen: Räknar ju iskalt med att ni flyttar med. Ingen att diskutera liksom!

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...