Har inte bloggat så mycket om äldsta dotterns skolsituation tidigare och jag tänker väl egentligen inte skriva så mycket nu heller. Det har varit stört jobbigt och hon har stått upp mot flera klasskamrater för att bli behandlad rättvist och med respekt. Det här har pågått läge och som den tuffa tjej hon är har det gått rätt bra, trots rätt sopiga lärare som inte har hanterat situationen alls.

Efter jul har det dock eskalerat och hon har mer eller mindre blivit trakasserad av vissa killar i klassen och även detta har lärare (trots hennes och till viss del våra, påtryckningar.) sett mellan fingrarna för. Härom veckan mådde hon så dåligt att hon tvärvägrade att gå till skolan och idag hade hon, maken och jag ÄNTLIGEN samtal med rektorn. Vilket kändes så fantastiskt skönt! Även en specialpedagog var med och även han var jättebra.

Eftersom de här problemen har funnits i klassen från och till ända sedan hon gick i 4:an, (hon går i 8:an nu), har vi hunnit ta upp saken med flera lärare och de alla har hela tiden försäkrat oss om att det blir bättre, killarna växer snart till sig osv osv. Nu skäms både jag och maken för att vi inte stridit oss till att få tala med rektorn tidigare. Vi har helt enkelt varit för naiva och litat på lärarna. Nu har vi förstått att det är MYCKET information som lärarna inte för vidare till rektorn, trots att de verkligen borde...

Iallafall var mötet mycket konstruktivt och vi kände alla tre att de verkligen tog oss på allvar. Något vi ALDRIG kännt tidigare. Det är en sådan lättnad och för första gången på flera år tror vi faktiskt på att det skulle kunna komma till en rejäl förändring. Dottern är kanske lite mer skeptisk än vad maken och jag är (av förståliga skäl kanske...). Men jag tror ändå att hon tyckte det var ganska skönt!

Känner iallafall mig lite lättare till mods och jag hoppas att även dottern gör det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...