Tycker så fantastiskt synd om mig själv. febern är fortfarande efter 2½ dygn lika hög, huvudet och kroppen värker och nu har jag börjat hosta också.

Stackars, stackars mig!

Tillåmed sonen förstår hur synd det är om mig..."Mamma, vill du ha en kudde?" "Mamma, vill du ha den här (vetekudden) så att du inte fryser?"

Gullegubben!

Tjejerna har åkt iväg på var sitt håll. Äldsta dottern är i Uppsala på kongress med Unf och yngsta dottern har åkt till min bror i Halmstad för att hon skulle slippa vara ensam här hemma i veckan när jag jobbde. Vilket ser ut att skita sig ganska totalt...

Skönt för dem att slippa världens ynkligaste mamma, men det hade varit skönt om de vore hemma och roade sin lillebror...

får se hur han och jag skall klara oss när vi är ensamma hemma i morgon. Jag får väl pumpa i mig Alvedon så jag är hyffsat ok iallafall.

Dags att hoppa tillbaks till sängen där jag redan spenderat större delen av dagen. Måste somna snabbt innan all Alvedon går ur kroppen. Känner att jag börjar frysa som f**n igen så jag misstänker att febern är på väg tillbaks med full kraft.

Det var det gnälligaste jag skrivit på länge. Men det är verkligen skitsynd om mig. På riktigt!