...till tänderna inför tentan i morgon. Inte för att jag kan tillräckligt, för det gör jag inte. Men för att ÄNTLIGEN få den överstökad. Har levt med dessa böckerna i 7 veckor nu, och nu är jag SÅ himla trött på det. Alla dessa sjukdomar gör mig dödsdeprimerad *S*.

Som sagt jag är inte så väl förberdd som jag skulle önska(är man någonsin det förresten?)

Men, men blir det många frågor på de bitarna jag kan bra så kan det nog gå vägen ändå!

Om jag skall vara riktigt ärlig så har jag väl som vanligt lite hybris, känner mig ganska så oövervinnerlig och egentligen finns det inte i min värld att jag skall behöva göra en omtenta...*fniss*

Sa jag nått om hybris?

Dags att hoppa i säng. Avvara gärna en tumme eller tå i morgon bitti!

Natti!

 

Hanna

2 november 2007 09:14

Håller tummarna för att tentan går bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...