Bestämde mig för att sitta hemma och läsa idag. De gästföreläsarna vi skulle ha idag hade blivit sjuka, så de kursansvariga lärarna skulle hålla i de föreläsningarna i stället. Men de är sådär, och eftersom materialet ändå finns på nätet, kan jag lika gärna läsa det själv!

Skönt att slippa stressa iväg på morgonen.

Eftersom maken skulle till tandläkaren passade det bra att han lämnade sonen på dagis, så här sitter jag i pyamas än! Mysigt värre!

Har redan lyckats plugga en timme (äldrepsykiatri och psykoterapi), så nu får det nog bli paus för frulle!

Känner mig på hugget idag! Härligt!

Har tränat tre dagar på raken och allt mitt förnuft säger mig att jag borde vila idag. Har dessutom lite ont på utsidan av min ena fot, så jag borde ta det lugnt. Men efter en hel dags stillasittande i skolan så skriker hela kroppen efter att få röra på sig!

Tror det får bli en prommis efter maten. Om det inte regnar.

Allt för att bli av med alla gaser *uäk* som samlas i magen när man sitter still så där. Får nog ta och promenera själv så att jag får fjärta i fred *fniss*

Idag tycker jag knappt vi har lärt oss något i skolan, men ändå är jag helt ursketen i skallen. Hur kommer det sig?

Näpp, en långprommis är nog rätta medicinen för mig idag. Känner mig lite förvirrad.

Ungefär som det här inlägget *Tsss*

Idag är en sådan där dag. En sådan där dag som infaller sällan tack och lov, men ändå för ofta för att det skall vara kul. En sådan där dag när luften bara går ur en, man retar sig på allt och alla, vill bara vara i fred och har fullständigt tappat sugen till det mesta.

Psykpunka liksom...

Idag har varit en sådan dag.

Har varit hemma med sonen som varit sjuk. Det började bra. Satte honom framför en film för att kunna plugga. Men vad händer? Grannen börjar borra HYSTERISKT i sina väggar. En annan dag hade det kvittat. Men inte en sådan här dag...

När yngsta dottern sedan kom inglidande från skolan hade hon en kompis med sig. Just den kompisen är en sådan tjej som bara tar för sig och tar allt för givet. Kul att hon känner sig hemma, men ibland får det finnas gränser. Hon och yngsta dottern åt upp maten som jag och sonen skulle ha. Suck!

Hela dagen har jag gått och retat mig på strykhögen som jag verkligen TYCKER att maken borde tagit tagit tag i i helgen. Om jag hade lagt hälften av energin som jag lagt på att reta upp mig, på att faktiskt ta tag i den själv, hade jag fått klarat av den på en timme.

Men inte då...

Bättre att gå omkring och vara grinig...

Blir så trött på mig själv!!!

Näpp, dags att bryta mönstret. Borde väl sätta mig och plugga det jag missat idag. Men nej, nu sätter jag på cykeln och drar iväg till vår nya fina hall och kör ett svettigt gympapass som mamsen leder. Tror att det är det jag behöver!

Skall bara försöka byta om och ta mig iväg INNAN det smäller och jag blir skogstokig över någon stackars familjemedlem...;-)

Sitter och halvsover här framför datorn, och har egentligen ingen ork alls att skriva något.

Men vad f**n, här kommer en liten snabb rapport från helgen.

Nu är invigningen av Gymnastikens hus ÄNTLIGEN avklarad. Helgen har varit jätterolig, men det känns som om jag har bott i hallen sedan i lördags morse. I går var det invigning för föreningar, sponsorer, kommunfolk och lite annat löst folk. Pompa och stått. Tal av kommunfullmäktiges ordförande. Klippning av band mm. Himla kul. Innan dess städning, efter dess städning igen.

Idag var det öppet hus för allmänheten. Massor av folk som skulle kolla in lokalerna och oss. Vi visade upp korta snuttar av alla våra pass. Inte så många var med, men desto fler kollade på. (lite apor i bur liksom...)

Vi körde pass i 3 timmar. Svettigt värre.

Jag var inte speciellt nervös egentligen, men tackvare att hallen är så stor behöver vi använda headset för att höras.

Och det är lääääskigt!

 Mikrofoner är en av mina stora skräcker. Gulp! Men det gick faktiskt bättre än vad jag trodde. Man vande sig faktiskt efter en stund. Tro det eller ej...

Så nu är det inte utan att jag är lite död...Kroppen värker och knoppen snurrar. Är nog dags att hoppa i säng nu.

Sonen är sjuk så jag får vara hemma med honom i morgon. Suck! Stackars honom. 39 graders feber har han. Känns lite halvjobbigt att missa föreläsningarna i morgon. Men jag får hoppas att kompisarna är på allerten, så det kan berätta för mig senare vad som sas.

Men, jag får väl helt enkelt försöka njuta av en bonusdag med sonen i morgon, och hoppas att han sover en stund så att jag hinner plugga...

Näpp, nu sitter jag här och gäspar, så nu blir det att hoppa i säng!

natti