Vad som skulle vara några frivilliga bloggfria dagar blev ett högst ofrillvilligt veckolångt uppehåll. Vi hade några tuffa dagar förra veckan med berg-å-dal bana i äldsta dotterns känsloliv och familjen tog paus från resten av livet, för att på bästa sätt försöka stötta henne.  Nu är vi dock på banan igen, vid gott mod men dock lite stukade.

I går var det dags för mig att köra igång min treveckors praktik på hemsjukvården. Min handledare verkar både gullig och kunnig, men helt ärligt så tycker jag inte att arbetsuppgifterna är jättestimulerande. Idag har jag mer eller mindre suttit framför datorn hela dagen och däremellan flugit runt med diverse listor och papper på avdelningarna. Några vårdtagare har jag knappt sett till...

Nåja, förhoppningsvis skall jag lära mig en hel del ändå. Direkt efter dessa tre veckorna skall jag göra ytterligare tre veckor inom primärvården. Gissar att det blir att bekänna färg då!

 

nilla

10 februari 2009 20:17

Undrade lite var du tagit vägen. Men livet är ju som en bergochdalbana då och då... Det är bara att hänga med bäst man kan.
Hoppas ni mår bra nu.

http://nillaja.bloggagratis.se

 

Lisa

11 februari 2009 15:56

Skönt att familjen är på banan igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...