Har suttit framför skärmen HELA dagen. Har fått gjort MASSOR.

Har ännu mer kvar, men jag har ändå betat av listan ordentligt. Jätteskönt!

Det enda är att jag är helt snurrig i huvudet. God, det bara flimrar runt i hela skallen. Är inte van vid att vare sig sitta still så länge (har till och med ätit lunch framför datorn), än mindre van vid att skriva, läsa, skriva, läsa så många timmar i ett sträck. Är helt färdig. Fattar inte att det finns människor (många dessutom) som orkar sitta framför en datorskärm 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Jag skulle få tuppjuck...

Nå, borde väl ge mig nu....kanske att barnen skulle få lite middag...hmmm...

Skulle varit på skolan idag och gått på var jag tror är kursens intressantasta föreläsning. Men jag pallade inte.

Är så sönderstressad på grund av alla uppgifter (listor, hemsidor, mail, årsrapporter, verksamhetsberättelser and so on) som jag inte hunnit ta tag i, så jag stannade hemma. Kompisarna har lovat att jag får kopiera anteckningarna så det skall nog gå bra ändå!

Så nu skall jag hugga tag i min lååååånga lista och beta av så mycket jag bara hinner. JÄTTEskönt! Har redan hunnit fixa några av sakerna. Lovely!

Sonen är fortfarande sjuk. Suck! Nu har han haft varannandagsfeber i snart två veckor. Och när han har feber så är det inte lite han har. Nejdå, över 40 grader nästan hela tiden. Gissar ändå att det bara är ett virus, men har försökt ringa vc i flera dagar bara för att kolla med dem. Men inte en suck att komma fram. Det är upptaget HELA tiden. Nu har iallafall sonen sovit hos sin mormor och morfar i natt och är där idag. Skall ringa bort och kolla läget tänkte jag, sedan blir det väl att börja telefonterrorisera vårdcentralen igen...

Väntar på att kakelgubben skall dyka upp. Det är en vägg i badrummet som behöver kaklas om och är det inte typiskt att det skall göras när man är hemma...Vilken annan dag som helst hade de fått komma, men inte idag. Är så trött på det nu. Man trodde ju liksom att det skulle vara klart vid det här laget. Men nej...

Jaja, dags att ta tag i livet igen. Dags för lite frulle först bara. 

Blir helt galen.

Har avsatt dagen till att greja med alla måste saker jag har framför mig. Papper som skall fyllas i, hemsidor som skall uppdateras, listor som skall grejas med, bilder som skall redigeras, mail som skall svaras på...

Saker som jag lovat andra att fixa, och som jag inte hunnit. Och det gjorde jag inte idag heller. Det tar ju en EVIG TID! Allt krånglar. Det vill inte som jag vill och jag har knappt betat av halva listan. Och det stressar mig. JÄTTEMYCKET!

Jaja, dags att gå till yogan. Dags att stressa neeeeeer :-)

I morse skulle hela familjen in till Göteborg för att åka till makens farmors (hon som gick bort för tre veckor sedan) lägenhet. Det var meningen att vi skulle se om det var några möbler eller dylikt som vi ville ha.

När vi kom 2 mil söder om Alingsås så bara bilen la av. Den bara stendog. Vi lyckades svänga in på en parkering i ÖSREGNET, och funderade på...Vad sjutton gör vi nu? Ringde mina föräldrar men konstaterade att vi inte skulle kunna bogsera vår stora bil med deras lilla. Så vi ringde svärfar istället. Honom skulle vi träffa i Göteborg, men eftersom han bor utanför Kungsbacka blev det för honom att köra en lätt liten omväg på 7 mil för att komma till vår undsättning. Suck!

Vi satt och frös i bilen en bra stund, och när svärfar kom staratde bilen igen...

Men vi tog det säkra före det osäkra och åkte med hans bil till Göteborg istället. Ville liksom inte riskera att bilen stannade på E20 en gång till.

Iallafall kom vi till makens farmors lägenhet och jösses vad skumt det var att vara där utan henne. Längtan blev SÅ stor när vi gick runt bland hennes saker. Ännu skummare var det att gå runt och rota i skåp och lådor efter saker som vi ville ha. Alla i familjen skall komma dit och sätta lappar på sakerna de vill ha. Det är nog ett bra system egentligen. Men man ville ändå liksom undvika att sätta lappar där det redan satt några.

Man känner sig girig och ego och det är en MYCKET otrevlig känsla. Eftersom jag varit med och röjt lägenheter efter både min morfar och farfar var jag berdd på känslan, men det var inte övriga familjen. De  tyckte nog att det var ännu jobbigare än vad jag gtyckte att det var...

Jaha, och efter ett par timmar var det dags att ta oss hemåt, och min snällaste, snällaste svärfar körde oss tillbaks till bilen. (Återigen en låååååång omväg för honom) Tack och lov så startade bilen och den körde snällt hem oss igen. Har ingen aning om vad det var som hände när den la av, men skönt att det verkade ge med sig...

Efter vi kom hem fick vi städat och röjt upp (välbehövligt) och nu sitter vi och degar framför tvn. Gôtt! Sonen är fortfarande dålig och har även ont i örat nu, så han är inte så kaxig. Gissar på att det är öroninflammation. Hoppas att det ger med sig fort. Nu har han varit sjuk lite från och till i över en vecka, så nu är han alldeles blek, hålögd och mager. Gullegubben!

Men nu är det dags för lördagsgodispåsen för honom, och den lär väl gå ner!

Trevlig lördagskväll hörni!

Såg filmen i studiesyfte för en studieuppgift i skolan. Hade nästan glömt av hur bra det var. Blev alldeles lycklig...

Jaha, så var då mitt välbehövliga men ack så korta "jullov" över. Nu börjar vårterminen i morgon med en 4 veckors kurs i vårddidaktik. Låter spännande va?!

Nejdå, jag känner mig inte fullt lika skoltrött som för ett par veckor sedan, men jösses vad skönt det hade varit med ett par lediga dagar till. Hade varit skönt att komma i kapp livet lite bättre. Nu är det liksom tempo 180 fram till den 5:e juni, då det är dags att börja sommarjobba...

Nåväl, nu har jag skrivit ut schema, studieguide, litteraturlista och kursplan så nu är det väl bara att ge järnet antar jag *L*

Sonen är fortfarande sjuk stackarn så i morgon blir maken hemma hos honom. Hoppas att de får en lika mysig dag som jag och sonen haft i dag. Vi har bara myst och kramats hela dagen. Lovely! Det gäller att passa på, snart är han tonåring och vill inte alls pussas och kramas med sin mamma längre...

Förövrigt gick det toppenbra för äldsta dottern på aerobicen! Hon var skitduktig och det märktes inte alls att hon var nervös. Hon är stolt som bara den över sig själv och det är jag med! Min modiga lilla/stora tjej! *Lööööv*

Idag är det dags för äldsta dottern att starta sin ledarkarriär. Vår föreningen skall starta en grupp med Kids Aerobics som hon skall leda. Tretton flickor mellan 8 och 12 år skall hon ha i gruppen. Hon är laddad till tänderna, men SÅ nervös.

Vet precis hur det var när jag skulle instruera mitt första pass. Jag var 17 år och hade ingen ANING om vad jag gav mig in på. Jag skulle leda ett pass med medlegympa, var inte ett dugg nervös, förrän jag väl stod där. Då vågade jag inte lyfta blicken från golvet. *L*. Jisses, vad läskigt det var...

Så jag vet hur hon känner det nu.

Är helt övertygad över att det kommer att gå finfint för henne idag. Bara alla "läskiga" föräldrar håller sig ur vägen. Inklusive mig. Jag har lovat att hålla mig ute i omklädningsrummet.

Så håll nu en tumme för att det kommer gå bra! Hoppas och tror att det kommer vara en kick för hennes självförtroende. Vilket sviktar då och då som hos de flesta 14 (snart 15) åriga tjejer!

Snart är det dags för bästa stunden på hela veckan. Ja, veckans höjdpunkt helt enkelt! Två härliga yogapass efter varandra. Lovely! (men jobbigt *s*)

Vet att jag kommer komma hem vid halv åtta tiden och känna mig lycklig och go i hela kroppen. Hoppas att det kommer många idag med. Eller ja, lagom många. Max 30. Annars är det svårt att få ner gruppen i varv.

Drar nu....*visslar lyckligt*