Ja vad säger man. Nu är ytterligare ett läkarsamtal avklarat och jag vet inte om jag känner mig klokare för det. Tack å lov så verkar jag ha fått världens mest hängivna läkare för hon uttalade vid flera tillfällen att hon inte tänker ge sig förrän hon hittat felet på mig.

Så som ni då kan räkna ut själva har de inte gjort det än. Alla prover såg fina ut så vad de gör nu är att rikta in sig på lungorna, där lungröntgen faktiskt har visat att det finns någonting. Så nu blir det ytterligare röntgen för att kunna lista ut vad det är som gömmer sig där. Gissa hur skönt det känns att de inte släpper den pucken? Även om den skrämmer skiten ur mig...

Läkaren tyckte att jag skall fortsätta ta det lungt. Så från måndag kör jag halvtid på jobbet i två veckor. Skall bli härligt att börja jobba igen men om jag skall vara ärlig känns det ganska skönt att  få mjukstarta. Febern har ju hållt sig lite lägre denna veckan och jag hoppas att det fortsätter så.

That was alles för idag!

 

Kattis

3 mars 2011 19:35

Jag lider med dig och följer intresserat sjukdomsutredningen. Förstår att du är orolig. Skönt att börja jobba igen! kramar

http://www.metrobloggen.se/kattiskorvapa

 

Anna

5 mars 2011 11:59

Jadu, det verklar bli rena följetongen det här... KRAM

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...