Okej, jag har legat i soffan och funderat på om jag skall skriva detta inlägget i flera timmar. Jag vet att det är många som undrar och de flesta som läser här tror jag mig känna. Eftersom mängder av er kommer vi min facebooksida förutsätter jag att vi är vänner eller iallafall känner varandra. Alltså drar jag slutsaten att ni bryr er om mig ;-)

Men, jag har fått lite hintar om att mitt hälsostatus är little to much information för vissa.  Fast nu har jag bestämt mig för att ge sjutton i det. Den som inte vill veta, kan ju ge tusan i att läsa...

Så läget är följande. Jag har inte något virus, jag har inte malaria och jag har inte HIV. Längre än så har vi inte kommit. Läkaren återkommer nästa vecka när hon har fått resterande provsvar. Till dess menade hon att jag skall vara hemma. Lite skumt att hon och min vårdcentralsläkare inte ser på den saken på samma sätt. Men jag gör som hon säger. Jag stannar hemma tills jag har pratat med henne nästa gång. Även om det inte känns helt bra när man ställer till det på jobbet som jag gör. Meeeen, jag försöker slappna av och inte låta det dåliga samvetet knäcka mig!

Så är det med det. Hiss eller diss?

 

Anneli Olsson

25 februari 2011 18:59

Klart du ska göra som tant doktorn säger. Det viktigaste är ju att du blir bra. Kram.

 

Anna

25 februari 2011 19:18

Jo, jag vet att det är det rätta, meeeen det hade varit mycket roligare att vara på jobbet :-(

men snart så! Eller hur?

Kram tillbaks!

http://anna-panna.bloggagratis.se

 

pkn

25 februari 2011 20:39

Hej stumpelumpan!!
Jag oroar mig för dig.
Aj lav jo och jag vill bara att du ska få vara frisk!Vi får pratas vid i helgen! Puss

 

Nina Persson

25 februari 2011 21:20

HISS! Man ska lyssna på specialisterna! Och krya på dig...

 

Anna

25 februari 2011 22:15

PKN: Don't worry. Jag är snart frisk skall du se ;-) Puss darling, vi hörs i morgon!

Nina: Man tackar! Kvällens första hiss!

http://anna-panna.bloggagratis.se

 

Agnes

25 februari 2011 22:50

Definitivt hiss! Var hemma och vila upp dig så blir det extra kul att komma tillbaka till jobbet. Krya på dig! Ska bli spännande att höra resten av följetongen :)
Kram

 

Lisa

26 februari 2011 11:03

Det finns de som inte är kompis med dig på facebook, men som ändå föjler din blogg för glädje och inspirtion. Och vi undrar också hur du mår. Jag hoppas att du snart får reda på va du drabbats av! Det är hiss av dig att ta det lugnt. Kroppen brukar berätta för en vad som är rätt. Och just nu verkar det som om din kropp betämt sig för att du behöver ta det lite lugnare än vanligt.

Dåligt samvete skall du inte ha!

Kram

 

Anna

26 februari 2011 13:08

Agnes: Tack för det! Du är bäst! Visst är det späääääänande, whiiiiie :-)

Lisa: Tackitack för alla fina ord! Kanske dax för facebookkomisskap nu då ;-)

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...