Skall alldeles strax krypa ner i min sköna, varma säng. Där ligger redan ett litet 7½ årigt litet element och har gjort förjobbet för mig! Det är inte utan att jag längtar lite efter att få krypa ner bakom hans varma rygg och pussa honom i nacken. Det är verkligen det bästa, att ha en liten varm kille i sängen när man fryser och kroppen värker som mest! Jag kommer sova SÅ gott!

Besöket hos läkaren gick bra. Hon hade väl verkligen ingen aning om vad det kan vara för fel på mig hon heller, men hon kompleterade mina tidagare 40 prover med ytterligare 14 (!) rör. Jag tror ALDRIG jag har varit med om något liknande. Helt absurt. Provsvaren kommer på fredag och då hoppas jag att jag blir lite klokare. Till dess tänker jag ligga kvar i sängen. Det tyckte doktorn med!

Har nog varit liiiiite för enveten. Kroppen har nog tagit liiiiite mer stryk än vad jag har velat erkänna. Men nu skall jag vila mig i form.

Ni skall se att jag snart är på benen igen!

Kram på er!

 

S

22 februari 2011 08:38

Ja, vad ska man säga? Krya på dig känns nästan lite uttjatat. Men du, ta hand om dig. På riktigt nu!
Kram

 

Viktoria

22 februari 2011 12:19

Låter väldigt klokt att du oxå intar sängläge. Jäklar vilken fin form vi kommer att vara i nästa gång vi ses i Verkut. Du och jag borde ju komma fram till toppform med så mycket vilotid. Håller tummarna för att provsvaren blir en bra vägvisare. Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...