Har laddat hela dagen, nej hela hösten egentligen, för att komma ut och springa. Senast jag var ute och sprang var någon gång i april om jag inte minns helt fel. Jag gillar att springa, i synnerhet på hösten när det är mörkt ute. Konstigt egentligen eftersom jag så hett avskyr hösten för övrigt. Men det är något speciellt med att springa när det är mörkt, kanske det att det är så lite folk ute som kan bevittna mitt stånkande och flåsande...

Har iallfall haft lite ont i magen för att ge mig ut hela dagen. Inte för att jag inte var sugen, nej för att jag vet hur fruktansvärt tungt det är varje gång man skall komma igång på nytt. Men idag hade jag verkligen BESTÄMT mig. Här skulle springas! När maken kom hem från jobbet tvingade jag således hoom att följa med mig. Han är av den soretn att det kan ha gått tio år sedan han tränade sist, han flyger fram i spåret ändå. Orättvist värre! Men så väger han ett gäng med kilon mindre än mig oxå. Iallfall gav vi oss ut, och kors i taket, det kändes faktiskt ganska okej. Jag orkade springa större delen av 5 kilometers slingan och klarade även att prestera en liten spurt på slutet. Inte illa! Jädrar i min lilla låda så nöjd jag känner mig nu!

Precis hemkommer från mamsens gympapass. Även om jag högst motvilligt gick dit (eller ja, gick och gick...Jag tvingade min mamma att hämta mig med bil *skäms*), så är det inte utan att det känns ganska skönt nu efteråt. Sådär lagom avslappnat ni vet! Skall hoppa in i duschen, men först måste jag fjäska lite med maken så att han fixar lite kvällsmat.

Fjäskar för honom gör jag förövrigt konstant just nu. Han slutade snusa (för sjuttiotolfte gången) i onsdags och jag vill INTE ge honom tillfredställelsen att skylla ytterligare ett misslyckat slutasnusaförsök på att jag har muckat med honom. Så jag stryker medhårs... Suck så trött jag kan bli på det...

Nope, nu har dottern duschat klart. Min tur!

Gött, så är vi en månad närmare solen och värmen ;-)

Har tagit mig en femdagars paus från allt vad datorer heter, så i morse svämmade mailkorgen nästan över när jag öppnade den. Har nu betat mig genom det mesta och tänkte att jag uppdaterar här med några rader innan det är dags att hämta sonen på skolan.

När jag skrev senast hade jag ju haft en riktig skitdag på jobbet, jag var riktigt jädra nere och självförtroendet var ganska så stukat. Kvällen efter gick allt tack å lov mycket bättre och det var kul att jobba igen. Skönt det!

I slutet av förra veckan tog familjen semester i två dagar för att köra ner äldsta dottern till Halmstad igen och passa på att tanka lite kärlek med kusinen/brorsdottern/guddottern. Vi hade två sköna lata dagar och gjorde inte alltför många knop. Promenad på stranden, filmmys och mycket sällskapsspel roade vi oss med.

Fick sedan åka hem på fredagkväll för att jag skulle jobba hela helgen. Gästspelade på avdelningen på Östra där jag sommarjobbade. Var kul att vara tillbaks efter två månader och thank god så satt takterna i. Hade lagom mycket att göra så jag kände faktiskt att jag gjort ett bra jobb när jag åkte därifrån i går eftermiddag. Nu hoppas jag bara att det inte dröjer två månader till innan jag får träffa mina rara arbetskamrater på 349:an nästa gång!

Är inte inbokat på något jobb förrän nästa vecka, men jag hoppas att det åtminstone kunde bli ett par pass denna veckan. Det hade varit härligt. Vill inte att det skall gå får lång tid mellan passen för då hinner jag bli så himla nervös ;-)

Nu skall jag iallafall försöka njuta av resten av denna lediga dagen. Har en del kvar att göra, men nu skall jag nog först pausa en stund med min braiga bok!

Kram på er!