Och som löken på laxen känner jag mig risig som bara den. Skrapig i halsen, ont i hela kroppen och småfrusen. Inte konstigt ett dugg att kroppen inte vill vara med när sinnesstämningen är så låg som den är.

Har ändå gjort det bästa av dagen. Spenderade ett par timmar i förmiddags med min braiga bok i soffan. Gick iväg med sonen så han blev vaccinerad, hem för fika och spel tillsammans med föräldrarna mina. Sedan klippning av en fin kompis.

Min tänkta springtur får jag ställa in på grund av det halsonda, så nu tänker jag mig en forsatt kväll i soffan och den resterande delen av boken. Sista delen i Twillight-serien, Så länge vi båda andas. Och den är SÅ spännande...

Trots att jag har haft en urmysig dag är jag superlåg. Bästa A och A (mina finaste klasskamrater) var här i förmiddags och käkade frulle. Några timmars ältande om vår ofrivilliga arbetslöshet och osäkra sysslesättning som timvikarier var oerhört skönt. Även om jag inget hellre önskar än att någon av dem får ett jobb så är det ändå liiiite skönt för självförtroendet att det inte bara är jag som inte har något riktigt jobb. Och även om jag inte alltid har förmågan att se att jag är bra som sjuksköterska (även om jag någonstans inser att så är fallet) så VET jag om hur bra de båda är... Äh, töntigt resonemang, jag vet...

Under eftermiddagen kom A tillbaks med sina goa tjejer E och E så jag fick fixa till dem i håret, vilket var MYCKET välbehövligt. Fattar inte hur svårt det kan vara att få till en dag och klippa dem när både mamma och frisör är utan jobb! Tjejerna passade även på att härja loss med sonen en stund vilket var mycket uppskattat! Han sa till mig att han tyckte minsann jag kunde klippa dem lite oftare så de kunde leka med honom. Sötisen.

Nä, jag har väl egentligen ingen större anledning att vara såhär låg. Men jag gissar att det är en kombination av den ständigt gnagande oron över min ofrivillga arbetslöshet och en efterreaktion på den smått euforiska helgen. Mörkret gör inte saken bättre heller. Dessutom hade jag verkligen bestämt mig för att träna idag, vilket jag inte mäktat med och detta känns som ytterligare ett nederlag.

Det enda rätta just nu är nog att dra täcket över huvudet och hoppas på att sinnesstämningen i morgon är lite lättare...

Godnatt alla ni fina <3

Min kära Fs-kollega Jenny och jag blev alldeles till oss i trasorna när vi upptäckte att vi har webbkameror på våra nya datorer. Whiiiie, kände vi! Nu kan vi ju ÄNTLIGEN köra dagens outfit som alla stora bloggerskor gör!  Därför blev den självklara utmaningen oss mellan att komma igång redan ikväll! För min del blev det nattens outfit istället på grund av den sena timmen... Jenny har testat sin kamera hela helgen, men eftersom jag inte ville prova in public, så att säga, så väntade jag med att kolla in funktionen tills jag kom hem. Därav den überdåliga kvalitén på bilderna. But here we go. Blondinbella släng dig i väggen!

Iklädd en limitided edition tröja signed by Vänersnäslägret och ett par rosa pyjamasbyxor från Lindex från deras -04 kollektion.

Närbild på detta mycket speciella tryck

Godnatt, sovgott i morgon skiner soooolen!

Sitter äntligen på tåget hem och shit vad trött jag är. Har verkligen problem att hålla ögonen öppna. Gissar att det kommer att bli problem att komma ihåg att hoppa av tåget för att byta i Herrljunga... Helgen har iallafall varit toppen (som vanlig), men det är verkligen tufft för hjärnan att inte få vila någonting under helgen ;-)

Tyvärr missade jag äldsta dottern som har varit hemma och hälsat på i helgen. Men ryktet säger att hon längtar efter mig med, så förhoppnings ses vi snart ändå!

Tydligen blir det farsdagsmiddag hemma hos papsen när jag kommer hem, vilket skall bli mysigt. Har dock inte fixat någon present. Hoppas att det kan räcka med en kram... 

Hänger i Stockholm och sitter i möte mest hela tiden. Vi manglar, vänder och vrider på ALLT! Idag har mestadels tiden gått åt till nästa års budget, vilket för mig har inneburit en hel del aha-upplevelser. Jag tycker i vanliga fall att ekonomi frågor är extremt tråkiga, men se på sjutton, idag har det varit hur spännande som helst.

Jag har även fått min nya junisdator som jag skall få låna under dessa två åren. Till en början fungerade nästan ingenting på den, men efter en stunds trixande och fixande av vår bästa support-tjej så förefaller allt fungera som det ska. Fin som sjutton är den med! Och lätt! Något helt annat än mitt schabrak jag har hemma. Stoppa den i ryggsäcken med ett mindre ryggskott som följd ;-)

Nu är tanken att jag skall krypa ner i min extremt stenhårda säng här på Tollare och försöka få lite prinsessömn, så att jag är på allerten i morgon. Måste nog ta ett kapitel eller två i min bästa bok, Ljudet av ditt hjärta, tredje delen i Twilight-serien. Denna helt superhärliga bokserie!

Godnatt på er!

Är alldeles om en liten stund på väg bort till stationen för att ta tåget upp till Stockholm. Det är dags för FS-helg igen och det skall, som vanligt, bli spännande! Kommer hem på söndagkväll så det är möten som gäller hela helgen. Har lyckats plöja igenom alla handlingarna med, så jag känner mig någorlunda förberedd.

Som vanligt när jag skall iväg kommer jag på hundra saker jag måste göra innan, och då gärna PRECIS innan jag måste gå. Åka iväg utan att färga håret går inte an... Ipoden måste laddas... Kläderna måste strykas... Benen måste rakas (varför? egentligen?)... Papper måste skrivas ut...

Jag har för tusan haft hela veckan på mig!

Time to hurry... Hörs vi inte under helgen så får ni ha det så bra!

I flera dagar har det snackats om det stora snöovädret skall slå till. Tack å lov verkar det hålla sig borta. Tycker att det räcker så det blir över med kylan och blåsten.

När jag tog min examen i våras fick jag en solresa i av mina föräldrar. Som jag längtar efter den just nu. Hade gärna åkt redan i dag. Tycker att den här hösten har varit evighetslång och halva november har inte ens gått. Bara att gå utomhus är förfärligt. Idag har jag hämtat och lämnat sonen på skolan, jag och dottern skall snart ge oss iväg på utvecklingssamtal, och senare ikväll skromenera fram och tillbaks till yogan. Brrr!

Nej den där solredan spetsar jag in mig på. Meningen är att jag skall åka tillsammans med mamsen, men eftersom hon är fullbokad på jobb får vi vänta minst till januari. Men jag funderar nästan om jag skall dra iväg nu på en gång själv istället ;-)

Idag har jag spenderat dagen mestadels liggandes i soffan, under en filt, läsandes en bra bok. Livet på en pinne kanske man kan tycka. Snorkallt utomhus, barnen i skolan, ingen som behöver mig på något av mina tre jobb. Det mesta av de akuta sakerna på min måstelista avbetade. Middagen inhandlad och planerad, diskmaskinen urplockad och sedan fylld igen.

Kan någon då förklara för mig varför jag har så jädra dåligt samvete? Var kommer det ifrån? Vem har lärt mig att man inte kan få njuta. Jag själv? Det är ett sinnesrubbat beteende att inte ens njuta av en sådan härlig dag jag har haft. Är jag sinnesrubbad or what?