Annapanna

Alla inlägg under november 2009

Av Anna - 16 november 2009 12:40

Strax dax att ge sig av till jobbet för att avverka ytterligare ett kvällspass. Har jobbat hela helgen, trots att jag kanske var så frisk som man bör vara när man går och jobbar ;-). Men eftersom jag inte har jobbat på nästan två veckor så kände jag att det inte var någonting annat att välja på. Det gick dock bättre än förväntat och nu tror jag att sjukan är på väg att ge med sig. Har nog ingen feber längre iallafall! Skönt! Det enda är att jag är trött som ett ras. När barnen hade gett sig av till skolan i morse slängde jag mig i bingen i gen och sov till klockan var elva. Helt crejsy. Hoppas nu bara att jag håller mig pigg och allert resten av kvällen.  


Har en del arbetspass inbokade denna veckan, vilket känns jättebra. Dock får jag jobba även nästa helg, så det blir inte så mycket umgänge med resten av familjen. Inte mycket att göra åt, känner mest att det är skönt att få jobba en del fram igenom! Om jag någonsin skall komma över nervositeten för att jobba så måste jag få göra det så mycket som möjligt. Tänk om det skulle kunna bli något lite längre vikariat ledigt på någon av de tre avdelningarna jag jobbar på. Vilken dröm det hade varit! Att veta vart och när man skall jobba varje dag! Det hade verkligen varit lovely!

Av Anna - 13 november 2009 17:20

Nu är resan bokad och betalt! Den 15:e december drar sonen, jag och mormodern till Egypten för en veckas solande, badande, njutande och chillande. Det skall bli så fantastiskt skönt att det knappt går att beskriva. Det är precis vad jag behöver för att orka kämpa på en månad till. Jag tror aldrig någonsin jag varit i ett sådant behov av sol och värme som jag är nu. Det skall bli lovely helt enkelt!



Bilder från solresor.se

Av Anna - 13 november 2009 15:10

Har spenderat dagen ömsom liggande i soffan och i sängen. För tro det eller ej. Jag jag feber IGEN! För sjuttiotolfte gången i år. Det är verkligen inte roligt att vara sjuk hela tiden. Jag är ju för sjutton oftare sjuk än vad mina barn är. Nu hoppas jag verkligen att febern bara är en biverkan på sprutan jag fick igår och inte alls har något samband med förkylningen och skrapet i halsen som  jag dragits med hela veckan! I morgon är det ÄNTLIGEN dags att jobba efter nästan två veckor utan jobb. Jag är inbokad på sju pass denna och nästa vecka och GISSA hur mycket jag vill ringa återbud för att jag är sjuk? Inte alls faktiskt! Börjar inte förrän halv två i morgon och då skall jag vara feber och snorfri. Sådetså!


Av Anna - 12 november 2009 11:26

Häpp, så var det avklarat. Tog en snabb cykeltur till jobbet, väntade 1½ minut, fick sprutan och cyklade hem igen. Nu skall förhoppningsvis resten av familjen få möjlighet att vaccinera sig snart de med. Men nu har åtminstone jag och sonen fått det avklarat. Skönt det!

Av Anna - 11 november 2009 18:34

Vet om att jag inte gjort något annat än gnällt denna hösten. Har ärligt talat varit en riktig surkärring. Men de senaste årens pluggande, följt av en sommar med galet mycket jobb, krönt av en förfärlig höst utan jobb, utan pengar och utan gnista har resulterat till en energinivå långt under det normala. Jag har verkligen mått dåligt över situationen och då främst över att inte riktigt känna igen mig själv.  Har prövat massor av olika taktiker, men inget har egentligen fungerat.


Men kan det vara så att det nu har dykt upp någonting som ger mig ork att vända trenden? Att hitta tillbaks till att leva livet fullt ut? Något att se fram mot. Något att njuta av...


Om allt går som det skall så spenderar jag och sonen veckan innan jul ungefär såhär:


  

  

  


Håll nu tummarna ORDENTLIGT!

Av Anna - 11 november 2009 14:59


  

Av Anna - 10 november 2009 21:41

Har en liten 6-årig kille här hemma som de senaste månaderna har varit otroligt tramsig när det gäller att gå och lägga sig. Han skall helst sova i någon av hushållets andra 4 sängar och kan hålla på i timmatal innan han kommer till ro. Denna företeelse är vi borskämda med att ha sluppit innan. Vare sig hans storasystrar eller han själv har hållt på så här förut. Nä de har somnat så fort de lagt huvudet på kudden, alla tre. Kanske man skulle kunna kalla oss föräldrar lite bortskämda, jag vet inte...


Ikväll när han tramsade runt som mest, så slog det mig att jag var PRECIS likadan när jag var liten. Mina föräldrar var tvugna att finnas kvar på övervåningen på kvällarna när jag skulle sova. De skulle titta på tv så att jag hörde att de var där. Ljudet på tvn fick inte vara för högt för då kunde jag inte sova, men inte heller för lågt för då visste jag inte om de var kvar. Varför jag höll på så var för att när jag var liten så var jag extremt mörkrädd.


När jag kom till insikt över mina egna känslor som 6-åring var det inte svårt att räkna ut att det är det är mörkrädd som lillebror är. Varför kom jag inte på det tidigare? Han har inte sagt ett ljud om hur han känner. Han har ju delat rum med någon av sina systrar större delen av livet och nu har han ett eget sovrum som dessutom ligger längst bort i lägenheten. Närmast ytterdörren. Att sova ensam där borta har triggat i gång hans fantasi rejält. Tro sjutton att killen inte vill sova. *gullegubben*


Nu när hans något trögfattade mamma äntligen har fattat vad problemet är kan jag precis känna med honom. Jag vet precis hur jag själv kunde ligga och jaga upp mig när jag skulle sova. Men nu när jag vet om hur han känner så skall jag bara försöka räkna ut någon bra taktik för att det skall försvinna för honom. Så länge får han sova hos mig. Så det så!

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16 17 18
19
20 21
22
23 24 25 26 27 28
29
30
<<< November 2009 >>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards