Och som löken på laxen känner jag mig risig som bara den. Skrapig i halsen, ont i hela kroppen och småfrusen. Inte konstigt ett dugg att kroppen inte vill vara med när sinnesstämningen är så låg som den är.

Har ändå gjort det bästa av dagen. Spenderade ett par timmar i förmiddags med min braiga bok i soffan. Gick iväg med sonen så han blev vaccinerad, hem för fika och spel tillsammans med föräldrarna mina. Sedan klippning av en fin kompis.

Min tänkta springtur får jag ställa in på grund av det halsonda, så nu tänker jag mig en forsatt kväll i soffan och den resterande delen av boken. Sista delen i Twillight-serien, Så länge vi båda andas. Och den är SÅ spännande...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...