Jag har inte gråtit en enda gång på jobbet ännu. Det måste väl ändå vara ett gott tecken? Förvisso är jag toktight med min handledare som inte har krävt speciellt mycket självständigt arbete av mig än, men ändå. Jag har inte gråtit!

Alla verkar vara snälla och vissa saker har jag hyfsad koll på. Sedan finns det några rejält svarta hål som jag förtvivlat försöker fylla. Har ändå som ambition att ta en sak i taget. Men jag säga så mycket att fickorna är till bredden fullproppade med komihåglappar.

Kvällspass i kväll igen, sedan ledig dag i morgon. Skall bli underbart att få spendera dagen med barnen. Har knappt sett till dem sedan i måndags. Kan ju bli lite kul att få prata med dem, speciellt när jag jobbar hela helgen och yngsta dotter och sonen åker på semester hela nästa vecka.

Nope, nu gå tåget om en liten stund. Dags att ge sig av!

Ha en fin dag allihop!