Igår var det den sista tentan på sjuksköterskeutbildningen vilket var fantastiskt skönt. Det var en grupptenta och förhoppningsvis gick den vägen. Får reda på det i veckan och håller tummarna hårt för att vi inte skall behöva kompletera den! Det börjar så sakteliga gå upp för mig att jag tar examen på fredag och då är jag faktiskt klar. Jag skall inte åka till Borås något mer och jag skall inte lämna in några fler arbeten, sitta på några fler seminarium eller skriva några tentor (inte förreän det är dags för vidareutbildningen vill säga). Firade tillsammans med några klasskamrater hängandes i solen på en mysig uteservering i går kväll. Det känns otroligt skönt att alla andra är lika skräckslagna som jag för att börja arbeta!

Under dagen har jag roat mig med allehanda saker. Utvecklingssamtal på dagis, inskolningssamtal på fritids, bokning av tandläkartid, ivägskickande av papper, ändrande av mailadress, klippning av yngsta dottern och hennes kompis. Bland annat...

Dessutom har jag börjat rensa bland mina skolpapper. Något, som till min stora förvåning, väckte blandade känslor. Kom på mig själv att sitta bland alla papper och storböla. Speciellt när jag kom till högen med artiklar som A och jag hade till vår uppsats. Jag översköljdes över sådan enorm tacksamhet över att ha A som min bästa pluggkompis och ständige vapendragare. Inte nog med att hon dragit mig genom tuffa perioder, skoltiden hade inte på långa vägar varit så rolig den varit utan henne. Tror att vi kommer bli gamla och grå tillsammans och att vi kommer garva många gånger åt våra tokigheter under skoltiden. Jag har bara lite ångest att jag inte får hålla henne i handen på måndag när jag börjar jobba. det känns fruktasvärt att stå ensam och veta att hon inte ens är på samma sjukhus som jag...

Tänk att en till synes tråkig pappershög kan få en normalt sansad person att lipa som en bebis...

Här är beviset på att jag faktiskt har gått i skolan i tre år. Detta är vad som blev över i den första gallringen av skolpapper.

 

Kattis

2 juni 2009 20:57

Du är inte ensam Anna - du har mig! Vi är alla i samma situation vilket känns otroligt skönt. Tror vi kommer behöva varandras axlar. Känner mig någorlunda stressad inför fredag, allt som skall fixas. Har precis städat badrummet. Jeddrar vilka dammhögar! Har lagt till dig på min blogg, kul att ha en till att läsa!

http://www.metrobloggen.se/kattiskorvapa

 

mams

2 juni 2009 22:24

Du har mig också. Fråga Ax om det inte är ok att lipa när man har separationsångest eller förändringsrädslor eller vad det nu är. Kommer hem imorgon tills dess kramar och kramar. P hälsar

 

Hanna

4 juni 2009 07:35

Vad duktig du har varit. Ja, inte med att rensa just men att klara av de här åren med pluggande. Det är en häftig känsla att helt plötsligt sitta där och vara klar. Och jag bläddrar allt igenom mina uppsatser fortfarande och känner en viss nostalgi... Jag firade 10 år som lärare i julas.
Hoppas att allt går bra på nya jobbet och med fest och sånt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...