Nu har vi dragit till Halmstad för att umgås med mina kärabror, käraguddotter och kärasvägerska. Hur mysigt det än är att vara här och umgås så har vi faktiskt ett ärende här nere. Äldsta dottern har sökt gymnasiet här i stan till hösten och i morgon är det lära-känna-dag för höstens elever. Så hela dagen i morgon skall hon hänga med dem som förhoppningsvis blir hennes klasskamrater till hösten. Hon är skitpirrig och jag vet precis hur det känns. När jag skulle börja gymnasiet så kände jag inte heller en käft. Fy så läskigt det var att gå på upprop och inte känna igen en människa. Men det kommer att gå finfint för henne plus att nu behöver hon ju inte vara så nervös i augusti när skolan börjar!

Vi kom ner här vid femtiden och då drog yngsta dottern, jag och J (min brors fru) iväg till stan för att shoppa mat. Det var totaly crejsy med folk i affären och vi måste ha rykts  med något helt förfärligt i shoppinghysterin för vi lyckades få med oss mat för ett helt kompani därifrån...

Nu har vi precis stoppat oss fulla med god grillad mat och magen står i fyra hörn. Det var hur smarrigt som helst och vi rättfärdigar frossandet med att det är makens födelsedag idag och på något sätt måste han ju firas. (Precis som om det var en matorgie han önskade sig....)

( De goda veggbiffarna är mina och det är min lillebror som är linslus)

Gosnosarna

Imorgon blir det förhoppningsvis stranden för hela slanten och så har min bror hotat med att vi skall springa en 7 kilometers runda på stranden i sanden. Med tanke på att det är en månad sedan jag sprang senast fasar jag lite... Menmen det är i morgon!

Trevlig fredagkväll!

Onsdagens sammanbrott var totalt, men jag hämtade mig igen någorlunda under gårdagen. Det kändes inte lika nattsvart och jag bestämde mig återigen för att inte trilla ner i deppträsket utan försöka se det positiva i tillvaron. Det är någonting jag gör flera gånger i veckan när det är motigt, men ibland är det svårare än andra gånger att vända tankarna. Men just idag är jag lycklig över:

• Det vackra vädret!
• Att jag har en hel lång helg med ledig tid framför mig
• Det mysiga telefonsamtalet jag hade med min guddotter för en stund sedan
• Att jag skall få träffa nämnda guddotter plus hennes föräldrar ikväll
• Möjligheten jag fick att vara med på en stor operation igår på praktiken
• Att jag satte 75% av nålarna jag försökte sätta igår på första försöket
• Den speciallt superduperbraiga tandborsten jag fick av min mamma igår
• Att jag har sådana underbara yoggisar som går hos mig. Gårkvällens pass var lovely!

Om jag igår var det närmaste euforisk när jag lämnade praktiken så räckte det med en timme där i morse för att sänka mig totalt. Helt plötsligt kunde jag ingenting, var helt bakfram och undrade varför i helvete jag för tre år sedan kom på att jag skulle bli sjuksköterska. Det var så illa att tårarna brände bakom ögonlocken och jag var tvungen att dra några djupa andetag på toa för att inte bryta ihop helt.

Efter några peppande ord av A (jo, vi praktiserar på samma ställe) kändes det ändå lite bättre och jag lyckades reda upp dagen någorlunda. Men jag har lite ont i magen för att gå dit i morgon. Hoppas dock att det flyter lite bättre då...

Tjingeling!

Kom nyss hem efter en tokrolig eftermiddag och kväll på praktiken. I dag var mitt första pass på postop och shit vad svårt det var, och jösses vad mycket det var att göra, och crejsy vad jag är urpumpad i hjärnan! Redan efter en kvart var jag helt rörig i huvudet och kände mig skräckslagen mest hela tiden. Men jag redde upp det, lärde mig massor och skall nog våga mig dit i morgon med!

Sedan förstår jag inte hur jag skall komma upp ur sängen i morgon bitti. Klockan ringer 05.30

Natti!

Alltså något som återkommer frekvent här på bloggen är mitt ständiga orerande om hur trött jag är. Och ja, jag är förmodligen en väldigt trött människa. Men. Sedan jag var förkyld för tre veckor sedan har det faktiskt gått helt över styr. Jag är toksömnig och kan somna precis när som helst, var som helst och hur ofta som helst.

Det ÄR verkligen helt vansinnigt. Det känns som om jag inte har någon kraft över huvudtaget. Jag hade ju en period när jag var hängig i höstas då jag gick till läkaren och kollade mig. De tog alla möjliga prover och ALLT såg finfint ut. Jag hade till och med bättre blodvärde än vad jag haft på många år. Så det är inte därför jag är så trött.

I natt har jag sovit nio timmar, men efter jag hade lämnat sonen på förskolan i morse skulle jag gå hem och plugga, men vad händer? Jo jag stensomnar! Och sover i två timmar till. Så går ju faan inte att ha det. Nu skall jag bara äta lite lunch sedan är det dags för ett kvällspass på praktiken. Det skall bli roligt men det som cirkulerar i min skalle är hur skönt det skall bli att komma hem och lägga sig i kväll!

Sjukt sa Bull... Helt galet sa Bill...

Jodå, yogan gick bra trots denna förlamande trötthet. Kanske för att jag inte hade något val... Inte vet jag. Men bra gick det och skönt var det och även om det inte var så många på passen (det var fint väder) så var de som var där lika entusiastiska som vanligt. Fick härlig feedback vilket alltid är underbart. På den egoboosten klarar jag mig ett tag till!

Och apropå egokick. Häromdagen fick jag höra att jag är vacker. Vad ger ni mig för den?

Jojo, så att...så e det...

Har haft en urmysig helg (bortsett från städsvängen i går förmiddag) med besök både från min bror med familj och familjen L från Stockholm. Mycket mat och mysigt häng har vi njutit av!

Nu är det dags för yoga och jag har ingen aning om hur det skall gå till. Är verkligen hur trött som helst och hela kroppen skriker efter sömn. Fattar inte vad det är för fel på mig. Men kroppen känns som gele och knoppen som om den var fylld med bly. P är sjukskriver fortfarande så jag skall köra båda passen med. Får se om jag överlever... 

Hur irriterande är det inte när man skrivit ett långt blogginlägg som bara försvinner spårlöst ut i cyberrymden innan det når sitt mål här på bloggen.

Och dessutom var det ovanligt festligt...

Skit också.

Gör ett nytt försök i morgon

Godnatt!