Anser själv att jag är en ganska så stresstålig person. Men just nu känner jag mig helt sönderjagad och splittrad. Skolan öser som vanligt på oss vansinnigt mycket uppgifter samtidigt som vi skall göra praktik, vilket känns helt crejsy. Jag vet knappt hur många olika reflektionsuppgifter vi skall hinna göra utöver heltiden vi är på praktikplatsen. Idiotiskt att inte kunna fokusera till max på en sak i taget. Fast det hade väl varit ganska så ok med all stress som skolan ger just nu, om det hade varit så att jag varit balanserad förövrigt. Men...

....så är inte fallet och kontentan blir att jag nu känner mig sönderjagad. Helskotta också! Sådär lung och harmonisk som jag skulle vilja vara känns just nu som en utopi. Har nu i flera veckor försökt behålla lugnet, men igår kom det och slog mig hårt i magen. *Gaaah*

 

mams

19 februari 2009 11:57

Älskade dotter, jag stoppar tillbaka dej eller vad vill du jag ska göra, fattar att du har det tufft.

 

Johanna Fox eller Miller kanske?

19 februari 2009 17:47

Anna, Anna... kan inte du bara fly fältet ett par dagar? Här finns alltid plats. Lämna man o kidz så kan vi softa med gamla Lost-avsnitt eller varför inte min nya dille: Prison Break. Plötsligt försår jag meningen med tatueringar!! :)

 

nilla

20 februari 2009 09:45

Ja, det går ju upp och ner.Det enda man vet är att det brukar ordna sig såsmåningom...

http://thenilla.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...