Har haft världens urladdning med äldsta dottern idag.

Vad fruktansvärt det är att vara så arg så att man blir rädd för sig själv. Och samtidigt känna SÅ mycket kärlek och ömhet för sitt barn att det känns som om hjärtat skall brista.

Man vill bara hålla om dem och viska i örat att man älskar dem, samtidigt som man måste intala sig själv att man inte får slåss med sina barn...

Så mycket motstridiga känslor. Det gör ont som faan...

Två lediga sköna dagar har jag och sonen haft. Jag har lyckats göra åtta personer lite snyggare i håret, vi har börjat ta tag i sunkhemmet, jag har fått kört några träningspass och har ÄNTLIGEN haft tid att laga ordentlig mat, efter sex veckors dålig mathållning. Varför är det ingen annan i min familj som tycker att det är viktigt med riktig mat? Det skulle funka med snabbmakaroner och mamma scans köttbullar till både lunch och middag, sju dagar i veckan, om resten av familjen skulle ta ansvar för maten. De skulle förvisso få skörbjugg inom en vecka, men va faan, det är ju skitjobbigt att laga mat...

Det är inte utan att jag blir tokprovocerad för att hemmet och familjen bara rasat för att jag inte har styrt upp saker och ting här hemma den senaste tiden... Jämnställd familj, my as!

I morgon skall sonen vara på förskolan igen. Även om det bara blir en halvdag eller så. Har en hel del att ta tag i som har hamnat på efterkälken. Bibblan, samtal, mail och annat bjäfs. Har även ett nytt yogapass att ta tag i . Nästa termin börjar ju bara om några veckor...

Tänker att jag skall få gjort det i morgon så kan vi njuta av långledigt sedan. Eller, jag skall ju jobba två nätter nästa vecka, men det blir nästan långledigt ändå! 

Efter en sjukt stressig helg och en sömnlös natt mellan söndag och måndag satte vi oss tidigt i går morse för att ta tag i den sista ofärdiga bitarna på uppsatsen. Deadline för att lämna in uppsatsen var klockan 17.00 och klockan 14.00 var den inlämnad och klar, i lärarens postfack i Borås, efter att handledaren hade godkänt den. Gott om tid alltså ;-)

Kom hem på eftermiddagen, efter att ha lämnat tillbaks alla sjuttiotolv böcker på bibblan i Borås och var så trött att jag stensomnade ovanpå sängen.  Var så trött att jag mådde illa. Någon timmes sömn blev det iallfall innan det var dags att dra på gymnastikföreningens traditionsenliga julgympa. Lika larviga ledare, tomtemössor och jullåtar som vanligt. Men även lika mysigt som vanligt. Kände dock att jag fick anstränga mig för att vara sådär glad och pigg och positiv som de är vana att se mig. När det var dags för mig att leda mina låtar fick jag måla på mitt happyface och bara spela på. Inte likt mig...Men är man helt färdig av trötthet så är man...

Nåja, trevlig var det som sagt ändå. Vi har mysigt ihop i vår förening och alla var glada! Tror det var strax över 50 pers med, så det var hyfsat trångt. Äldsta dottern gjorde sin ledardebut hon med. Ledardebut för vuxna gymnaster iallafall. Hon ledde en låt tillsammans med sin mormor, och det gick hur bra som helst. Hon såg ut som om hon inte gjort annat i sina dar! Avtackade med present och blommor blev vi med. Lycka!

Somnade tidigt igår och sov till klockan var halv tio (!) i morse. Har sonen hemma för att vi skall ta igen allt myyyys vi har gått miste om de senaste veckorna. Jag har egentligen hur mycket som helst att göra, men det får bli en annan dag. Idag skall jag inte gå utanför dörren. Nu har jag förvisso 5 stackars kompisar som ser ut som troll i håret som kommer hit idag och klipper sig, men det skall bara bli kul. Om inte annat för att få göra någonting helt annat än vad jag har gjort på sista tiden...

Äldsta dottern är hemma och förkyld och hon och sonen har satt igång och baka. Tror jag skall passa på att slänga i lite färg i mitt stackars gråa hår, så kanske jag känner mig lite piffigare sedan. Det är mycket att ta tag i nu. Min sunkiga kropp, julen och alla mina relationer jag har försakat den senaste tiden.

Uppsatsen ligger på köksbordet och varje gånga jag går förbi den så häpnar jag över att VI har kunnat producera något sådant bra. Är hur stolt som helst och det kommer jag att vara ett bra tag till. Även om det periodvis har varit en pärs, så har det varit hur kul och intressant som helst. Det bådar ju gott för framtiden, om jag någon gång bestämmer mig för att gå en specialistutbildning. Då kommer det iallfall inte vara D-uppsatsen som avskräcker mig...

Ha det gott alla, och nu LOVAR jag att jag inte skall tjata om uppsatsen mer. Eller åtminstone inte på ett tag ;-)

Tjena!

Så har ytterligare en lördag förflutit utan att jag har spenderat den tillsammans med mina barn. Veckorna har bara flutit ihop den senaste tiden. Måndag eller lördag? Whatever liksom! Barnen har iallfall lyckats skapa lite julstämning genom att baka både lussekatter och pepparkakor medan jag var borta. 

Hoppas bara att jag har någon energi över när uppsatsen är inlämnad till att bidra till julstämningen jag med. Som det känns nu så kommer det bli motigt. Just nu skulle jag bara vilja lägga mig och sova bort hela lovet. Tänk att få spendera varje morgon, så länge man vill, i sängen! Underbart!

Nu är det iallfall järnet med uppsatsen i morgon och förhoppningsvis är den klar för inlämning på måndag innan klockan 17.00 Vi går på de sista reservkrafterna just nu och varje mening vi lyckas tillföra uppsatsen är en kamp. Det går med andra ord förfärligt långsamt. Tur bara att vi fortfarande är vänner och överens. Hörde av en annan klasskompis att det är flera i klassen som har rykt ihop med sin skrivpartner, och det rejält dessutom. Vilken mardröm! Nä, tack och lov så garvar vi lika mycket fortfarande efter att ha, som det känns, umgåtts dygnet runt i snart sex veckor! Tror nog att vi kommer att hålla ihop även i framtiden ;-)

Hoppas att ni alla har haft en mysig, lugn lucia! Nu skall jag dyka i säng!

Natti!

Efter en riktigt låg gårdag så känns det lite lättare idag (liiiite alltså...) Handledningen igår gick bra om var lite tungt att inse att vi inte var så klara som vi hade hoppats. Egentligen visste vi att vi hade en del kvar, men det hade vi ganska så effektivt förträngt...Så kan det gå när man är trött...

Handledaren gav oss som vanligt massor av positiv feedback och vi är fantastiskt nöjda med henne. Hon ställer höga krav på oss, men det var ju det vi ville när vi önskade att få henne. Vi har iallafall suttit nonstop hela dagen och NU börjar vi se slutet. Vi har en hel dags arbete kvar (i morgon), men sedan skall den nog vara klar för inlämning. Idag har vi klistrat ihop alla delarna till ett enda dokument och det var kul för uppsatsen blev längre än vad vi hade trott. Den skall  vara 25-30 sidor lång och vår kommer nog att landa på närmare 30 sidor. Tjoho! Det är faktiskt en av våra svagheter. Att vi skriver för kort och konsist. Pang på röbetan liksom...

Blomma tjejer, blomma...säger vår handledare gång på gång och undra om vi inte har blivit lite bättre på det ändå. Tror nästan det!

Nu sitter jag iallfall och hänger i soffan tillsammans med barnen (maken är på julfest med jobbet). Naturligtvis är det Idolfinal som gäller och som vanligt är vi oense. Yngsta dottern och jag håller på Kevin, medan sonen och äldsta dottern lägger sin röst på Alice. Barnen har fixat maten och det känns lyxigt värre för en sccchleten morsa som jag. Nu skall jag försöka hålla mig vaken en stund, sedan väntar bingen och i morgon sovmorgon. Vi får sitta på biblioteket i morgon (våra familjer är trötta på att bli utkörda) och bibblan öppnar inte förrän 10. Så det blir en liiiten sovmorgon iallafall!

Fortsatt trevlig fredagkväll hörrni! <3 <3 <3

Är riktigt, riktigt nere. Olycklig rentav...

Fn också!

Det märks att hösten har varit tuff och att jag behöver få vara ledig. Har sagt att jag kan jobba en del nätter på jullovet, men det är nästan så att jag börjar ångra mig. Det känns som om det jag behöver nu är att få sova, vara med min familj och mina vänner, att få sova lite till, att träna som en galning, att mysa och att sova ännu mer. Är trött så att jag grinar oftare och oftare. Samtidigt som jag är raslös och uttråkad.

Och sunkig...

Har nog alldrig i hela mitt liv känt mig så sunkig som nu. Tror knappt att jag har tränat så lite i hela mitt liv, som jag har gjort denna hösten. Kroppen är lösare och blekare än någonsin. Nya finnar poppar upp i fejjan varje dag. Urk säger jag bara. Duschar flera gånger om dagen och borstar tänderna som aldrig förr och ändå känner jag mig aldrig ren. Guäää! Äh, sjutton, nu lipar jag igen. Är ju helt labil juh...

Skulle nog behöva en hel vecka på spa för att känna mig lite fräschare igen. Kanske det skulle vara den perfekta julklappen till mig. Den som skall köpa min julklapp får gärna ha det i åtanke...

...funderade just på vad jag skulle kunna dela med mig till omvärlden idag som inte har med uppsatsen att göra...

Just ingenting verkar det som...

Idag har vi kompletterat vår hemtenta. Roligare än så var det inte.

Öh, annars då?