De senaste fem jularna har vi dragit ner på allt vad julklappar heter. Numera får alla bara en endaste julklapp. Detta gäller även tjejerna. Det sköna är att man även bara behöver köpa en endaste julklapp med. Ja, förrutom till sonen då, han är inte med. Idag hade vi lotteri. Det hela är mycket hemligt och ingen får avslöja vem den skall köpa till. Jag har under åren haft min bror, min svägerska, min svärmor och min pappa i år fick jag....

Ha. Det tänker jag inte avslöja! Det roligaste är psykningarna och de vilda gissningarna ända fram till paketen är öppnade och klara på julafton. Detta är helt klart det bästa beslutet vi tagit. Skönt även att tjejerna vill vara med. En julklappa att handla, det är grejer det! Visserligen kommer julklappen kosta 500 kronor, men det blir ändå mycket billigare än att köpa flera. Plus att det verkligen går att köpa något rejält. Undrans bara vad personen jag fick önskar sig...?

Får luska lite mer...

Idag har varit en seeeg dag. Vi har jobbat på bra som vanligt men den riktiga viljan, lusten och kämparglöden har inte riktigt infunnit sig just idag. Det är inte utan att vi har känt oss lite trötta och stukade. Inte så konstigt kanske...

Vi beslutade oss iallafall för att ge oss redan vid fyra tiden. Vilket är tidigare än på fleraflera veckor. Helt plötsligt står jag här med en ganska så obokad kväll. Stressen över valet att göra det mesta av den, eller att välbehövligt tillbringa den på soffan, blev total och lösningen blev en gyllene medelväg. Ringde till mams och paps och bjöd hit dem på en kvällsfika. Lugn och ro men ändå någonting som var så längesedan och SÅ välbehövligt ;-)

Tisdagar är yngsta dotterns matdag. Hon och en kompis har intagit köket och kaoset är redan totalt. Inser att det är lika bra att hålla sig så långt därifrån som möjligt för att inte stora svettanfallet skall bryta ut.

Nu skall jag pipa över till affären och se om jag kan shoppa lite fika bara. Sedan blir det easypeasy resten av kvällen. Härligt!

...på en prommis i mörkret efter middagen för att rensa hjärnan efter dagens intensiva tänkande. Det var kallt som s*atan men efter en stunds raska steg fick jag upp värmen någorlunda. När jag kom hem hittade jag en halvsovande 5-åring i min säng. Jag kryper ner hos honom och frågar viskande varför han ligger i min säng. Då svarar han, fortfarande halvsovande: Så jag kan krama dig när du sover mamma, jag tror du behöver det...

Gosnos!

Alltså, livet är inte BARA pestigt på grund av all snö. Nej, i själva verket är livet ganska så härligt trots det sunkiga vädret och trots pressen och stressen över uppsatsen. Att få tillbringa dagarna hemma i soffan i sällskap med någon jag tycker om och att få fördjupa sig i ett ämne jag tycker är intressant, det är faktiskt inte det sämsta.

Kommer i framtiden absolut se tillbaks på den här tiden som störtmysig. Tända ljus, pepparkakor och julmust och att få slippa gå ut en vanlig vardag. Det funkar finfint!

Sedan att livet i övrigt kommer i andra hand, det börjar jag, men även familjen, vänja oss vid så smått.

Alla är helt hypade över snön precis som om det var det festligaste i livet. Snö är kall och blöt. Vad är det roliga med det? När den dessutom kommer ner på tvären...

Nä, mer sommar och sol åt folket!

Nu är det inte utan att jag längtar efter den 15:e december. Inser att det är först då som jag kommer, med gott samvete, lägga mig på soffan och pilla mig i naveln. Uppsatsen lever jag med dygnet runt och den kommer just nu före allt annat. Vilket på sätt och vis är kul.

Jag tycker verkligen det är jätteroligt att skriva den och så, men jag inser även att det hade fungerat lättare om jag hade bott ensam och inte haft familj. C-uppsatser är verkligen inte familjeanpassade, det är helt klart... Iallafall inte om skolan tycker att det skall räcka med 5½ vecka istället för de normala 10 att skriva den på...

Det är ju ändå tur att jag har yogan för på så sätt är det åtminstone tre timmar i veckan som min hjärna tänker på någonting helt annat. Dagens två pass var lika sköna som vanligt.

Tänk att yogaträningen är nog det bästa jag vet.

Att känna att kroppen blir starkare och smidigare varje vecka och att kroppskontrollen blir bättre och bättre, det är en njutning! Att stå i en position som en gång var en utopi att klara av och kontrollera den till max är hur coolt som helst! Att inte bara känna sin egen utveckling, utan att även få följa deltagarnas, det är en ynnest! Att känna att kroppen och knoppen är helt i harmoni, om bara för en stund är LOVELY! Att inte längre känna någon söndagsångest för att söndageftermiddag är veckans bästa stund, det är ett riktigt smart drag...

Nope, skall käka någonting och sedan krypa ner i sängen innan jag somnar här...

Natti på er!

Familjen skall ta tag i vårat genomsunkiga hem och göra en totalstädning och jag behöver sitta i soffan och skriva på uppsatsen.

Någon som vill sätta en peng på hur det kommer att gå?