Idag fick jag ett samtal. Från en mycket efterlängtad kompis.

Vi lärde känna varandra för tre år sedan när jag var sommarvikarie på hennes jobb. Vi trivdes ihop, men var vansinnigt omaka. Sommaren efter det hamnade vi som sommarvikarier på samma ställe och vi vantrivdes båda två och hade några riktigt jobbigga nätter som vi genomled tillsammans. Samma höst började vi på samma utbildning och sökte oss naturligtvis till varandra och först då upptäkte vi att vi verkligen trivdes SÅ bra tillsammans! Trots att vi är hur omaka som helst så kompleterar vi varandra super och vi har fantaststiskt kul tillsammans. Förra sommaren lyckades vi återigen hamna på samma sommarjobb, återigen vartrivdes vi. Men tack och lov att vi hade varandra. Denna sommaren har jag valt att vara ledig medan hon jobbar som en tok och jag inser hur trist livet är när vi inte pratar med varandra varje dag (utan bara ett par gånger i veckan *L*)

Nu har vi bara ett år kvar på vår utbildning och idag när hon ringde insåg jag att jag verkligen har fått en vän för livet.

Hon är en sådan som det gäller att vara riktigt rädd om. En sådan vän som iallafall jag bara har en handfull av. Det är en rikedom. Och det gör mig lycklig!